En deprimerande syn

När bloggaren väntar på lokalbussen (som är första delen på Skåneresan) blir han vittne till ett tråkigt fenomen.

Busshållplatsen är belägen utanför en skola. Ett pärlband av bilar rullar fram. Den ena eleven efter den andra släpps av av förment snälla föräldrar.
Det liknar nästan alla taxibilar som lämnar av passagerare vid Stockholm C.

Men hur snällt är det egentligen att curla sönder sina barn? Mår inte barnen betydligt bättre, både psykiskt och fysiskt, av en promenad eller en cykeltur. Och hur mår miljön av alla dessa avgasstinkande dieselbilar?

Desstom är ju alla sådana fordon en säkerhetsrisk för de barn som rör på sig och som skall korsa gatorna.

Det är dags att växa upp. Då menar jag inte barnen utan de föräldrar som visar prov på grav omognad genom detta meningslösa skjutsande.

Tilläggas kan att bloggaren aldrig skutsades till de skolor han gick i under uppväxten. Det berodde inte på att familjen saknade bil fram till att han började gymnasiet. Orsaken var helt enkelt den att hans föräldrar var vuxna sin uppgift.