Bengt Rahms blogg

Kolbjörn Guwallius bok om sin mormors föräldrars missionsarbete är nästan en egen sanningskommission. Hur mycket visste gemene man om de övergrepp som begicks i Kongo?

https://www.svd.se/a/Gxw47J/recension-vi-kan-inte-resa-fran-barnen-av-kolbjorn-guwallius

Den inleds med en massaker som ägde rum 1906 med de svenska missionärernas goda minne, efter att bland annat Per Olof Wirén blivit attackerad av lokalbefolkningen. Svenska Missionsförbundet, som i dag har uppgått i Equmeniakyrkan, har inte publicerat någon ursäkt om sitt deltagande i koloniseringen, skriver Guwallius i sin epilog, där även ansvariga för kyrkan får komma till tals.

SVT ger oss mer kött på benen:

https://www.svt.se/kultur/recension-vi-kan-inte-resa-fran-barnen-av-kolbjorn-guwallius

Den kritiska bild Guwallius ger av missionsprojektets arrogans och självförträfflighet är lågintensivt blodisande. Speciellt som deras självsyn är så orubbligt belåten. Och den nyanserade bild som växer fram av missionärernas rasism är fascinerande rik och hemsk: från en ömsinthet mot kongoleserna som ett slags barn, över en kristlig nedlåtenhet mot de mindre vetande vildarna, till det rena råa rashatet när det hettar till och missionärerna ser sig tvungna att kalla på beväpnad förstärkning från den omvittnat (och redan i samtiden välkänt) ultrabrutala kolonialmakten. 

Mörkrets hjärta i den här berättelsen är en massaker den 27 oktober 1906 för att styra upp lokalbefolkningen och ge missionärerna arbetsro, som sedan sopats under mattan i Missionsförbundets historieskrivning.

Efter att ha inhandlat färg på Slöjddetaljer i Skara begav vi oss till S:t Olofs kyrkogård i Falköping. Värmen var tryckande och efter en stund gjorde vi en paus i målandet – för att söka oss till Levanten (egentligen namnet på länderna i Östra Medelhavet). Men vår Levant utgjordes av en alldeles förträfflig libanesisk restaurang, belägen på självaste Storgatan https://www.levantgrill.se

Jättegoda libanesiska rätter serverades, inkl dryck, kaffe och köpekaka. Allt för 129 kr (seniorpris). Hur bra som helst🤗

Vi tittade även in i min konfirmationskyrka

När målandet var klart begav vi oss till Ströget (det är hemskt att se alla döda askar i Falköping, som på just Ströget och på kyrkogården. Såga ner träden och plantera nya!!).

Vi gick in på fina Falbygdens museum. Dansband intresserar egentligen inte oss, men utställningen var ändå sevärd. Och smaka på dansbandsnamnet Annagreta Kvarnbergs😂

Väl hemma konstaterade vi att det är gott att bo i en stad som ligger vid ett svalkande innanhav.

Och jag hittade en artikel på nätet om diverse svenska dansband

https://www.hant.se/noje/15-svenska-dansband-som-tagit-ut-stilsvangarna-rejalt/5160382

Vi hade ett tidigt ärende till det kolossala kolossalsjukhuset på andra sidan Billingen. Det gick egentligen på tok för fort där inne och vi lämnade byggnadskomplexet redan 08.10.

På rätt sida om Billingen stannade vi till för att kolla på dahliorna vid Varnhems klosterkyrka.

Vi hade egentligen tänkt kolla på utställningen med Skarakonstnärer i Bladhska Galleriet, men den öppnade inte på flera timmar. Istället fick jag tjuvkika i fönstren

Väl åter i Lidköping hämtade vi en beställd stol på Svenska hem. Jag sa till Anne att vi får räkna med att det kan ha blivit något fel i leveransen.

Och mycket riktigt. När vi öppnade kartongen här hemma visade det sig att vi hade fått fel färg och fel material i sittdynan. Till råga på allt drabbades jag i samma stund av ryggskott!!

Men den där tavlan jag såg i fönstret på Bladhska, den var klart sevärd. För att inte tala om dahliorna i Varnhem

Historien om Andreas Dahl

I samband med dagens första stopp, det vid den så frodiga och vackra öppna trädgården på Storegården i Hangelösa kyrkby, möttes vi av en originell besöksräknare: Tag en sten ur en glasburk, lägg stenen i en annan glasburk. Fåret tittade lite vädjande på oss när vi skulle dra vidare. Ni tänker väl inte välja lamm när ni kommer fram till Olof Månsgården i Kestad? Jag tänker inte avslöja vad vi valde från menyn, men ni kan vara övertygade om att i Kestad slås det definitivt inget vatten i soppan. Vi avslutade utflykten med att vandra Kinnekulleleden åt nordnordost från Österplana kyrka. Jag tror inte att särskilt många vandrar där, men myckenheten av fjärilar talar för att reservatet har höga naturvärden. Och utsikten kan man verkligen inte klaga på!

Västergötlands Fornminnesförening (där undertecknad såklart är medlem) har tilldelat Husabyortens Hembygdsförening årets Kulturarvspris.

Och fika erbjuder denna fina Hembygdsföreningen fredag till måndag nu under juli månad☕️🍪🇸🇪

Uppe på Västerplana kan man smaka på sötbären, men i år är de ovanligt små. Och askskottsjukans härjningar lämnar en sur eftersmak

På hemvägen är det inte fel att bunkra upp med ett antal dovhjortsmackor (på Klostret)

Idag tog vi tåget till Vänerns pärla, dvs Mariestad. Staden ståtar med en egen domkyrka och en ”gammal stad” som är så otroligt fin och välbevarad. Maten kunde vi avnjuta tillsammans med Wilhelm Tham (som försökte angöra en brygga) och fikade gjorde vi på Bäcken, det mysiga café som är beläget ute på den natursköna Ekudden.

Jag tycker mig ha hört trädgårdssångaren varje dag den senaste månaden. Men har det i själva verket handlat om svarthättor?

Sveriges Radio hjälper oss med att ta examen i fågelsångsskolan:

https://www.sverigesradio.se/artikel/6703762

Vi trodde knappt att det var sant när goda vänner till oss berättade att Edvinssons jordgubbar i Truve inte besprutas. Men vi fick det bekräftat idag när vi cyklade dit för att plocka några liter. Den unga person som visade oss var vi kunde plocka berättade nämligen att all ogräsbekämpning utförs manuellt🤗🍓 Hen kunde i princip ta gift på att det var sant.

Idag har vi hälsat på goda vänner i deras sommarstuga ute på Frits udde. Och när vi tog en promenad stötte vi på Bygg Ottos eminenta manskapsbod, med fikarummet till vänster och avträdet till höger😊

Så här vackert skriver AI om platsen: Frits udde är en naturskön udde beläget vid Vänerns strand i Sunnersberg församling, strax utanför Stenhammar i Lidköpings kommun. Platsen ligger cirka 2,8 kilometer nordost om Stenhammar och erbjuder en fantastisk utsikt över Kinneviken, med Kinnekulle och Fästaudden på varsin sida. 

Det är ett populärt utflyktsmål för promenader och cykelturer. Under en cykeltur passerar man ofta genom områden som Villa Giacomina, Sjölunda och Fästa, innan man når fram till udden. Det finns även möjligheter att hyra semesterhus i området för den som vill bo precis vid vattnet och fiska direkt från fastigheten.

Men lita inte för mycket på AI. Fästa kommer efter Frits udde, inte före!