Det finns en direkt koppling mellan smak och status, där smak kan användas som ett maktspråk i syfte att utesluta andra.
SvD:s Idag-sida:
https://www.svd.se/a/rP70bm/forskare-sofia-ulver-nya-overklassens-smak-ett-osynligt-maktmedel
De övre klasserna har oerhörda resurser att utöva en komplex smak med. Det handlar inte bara om vad man har på sig och hur det ser ut i ens hem. De kan också tala på rätt sätt, umgås med rätt människor, resa till rätt ställen och så vidare.
Det finns en hel väv av detaljer som ingår i en så kallad smakregim, det subkulturella kapital som kommuniceras genom vardagskonsumtionen och som kan handla om vilka varumärken du väljer, vilka medier du tar del av och vilka krogar du går på, men också hur du skapar en persona på nätet.
Det handlar inte bara om hur smaken ser ut, utan också hur du praktiserar den.
Det gäller sedan att leva upp till den rådande stilen och inte göra några större misstag som avslöjar att du inte hör hemma där.
Förr var det professorer, läkare och så vidare som var överklass. I dag är det istället entreprenörer och techfolk. Då var överklassen fortfarande bildad. Det kravet finns ju inte på samma sätt idag.
Genom att definiera en viss smak som god, den enda rätta, upprätthåller vi sociala skillnader.
”De som förstår förstår”, i bemärkelsen vad som är god smak. Därmed exkluderar man andra som inte kan dessa koder, och som därför riskerar att göra bort sig.
Det finns alltid något som kan avslöja dig.
Bengt Rahms blogg 