Björn Wiman DN : Äntligen är förtrollningen kring SD bruten.
Nedanstående är hämtat ur artikeln i DN.
Alltför länge har Sverigedemokraterna tillåtits härja och domdera i svensk offentlighet. Nu är deras trollkrets bruten – och det är dags att återvända till verkligheten, skriver Björn Wiman.
https://www.dn.se/kultur/bjorn-wiman-antligen-ar-fortrollningen-kring-sd-bruten
Faktum är att man kunde skönja tendenserna redan dagen före valet. Sent på lördagskvällen hade sju partiledare samlats till ett avspänt samtal i den godlynte norrmannen Fredrik Skavlans tv-studio. Stämningen liknade en bra AW, där kolleger pustar ut tillsammans efter en hård gemensam uppgift. Man ventilerade gemensamma glädjeämnen och vedermödor, lät axlarna falla någon centimeter. I stället för partipolitikens ofta avsiktliga enfald och konstruerade missförstånd framträdde sju kloka, sympatiska och ibland riktigt roliga människor.
Man bör notera antalet. Sju.
Ledaren för det åttonde partiet saknades. Närmare bestämt partiet som grundades av bland andra nazistveteraner, fascister och öppna rasister och som under det gångna årtiondet fått svensk offentlighet att böja sig likt ett sädesfält för vinden. Partiet som tillåtits brutalisera hela det politiska samtalet, avslöjats med trollfabriker, öppen rasism och ryska infiltratörer utan att dess nya politiska kompanjoner vågat säga ifrån.
Nu var detta parti inte närvarande. Det var som om de andra kunde andas frisk luft igen. Trollkretsen var bruten.
De auktoritära ledartyperna utsöndrar liksom en gas som omgivningens receptorer genast känner av, och omgivningen börjar dansa efter utsöndrarens pipa.
SD:s auktoritära gas, som likt koldioxid är både färg- och doftlös, har trängt sig in överallt. Journalister och tjänstemän har känt sig iakttagna och granskade, samtidigt ignorerade. När den nu vädras ut och försvinner blir alla tvärtom bättre, friare och gladare.
Tidöavtalet gav SD rätt att gorma och domdera och ostraffat härja med sina hunsade underhuggare.
I den verkliga världen kan politikerna nu återgå till att ta itu med de stora framtidsfrågorna, även om hjärtlösheten mot invandrade svenskar, kulturkriget mot klimatet och sabotageaktionerna mot den liberala demokratins skyddsräcken kommer att fortsätta i de digitala kloakerna.
Men nu handlar det om att återföra politiken till idén om rättvisa, jämlikhet och varje enskild människas värdighet – kort sagt övertygelsen om att alla människor på jorden ska få leva så anständigt som möjligt, här och nu. På det sättet vrider man initiativet ur händerna på dem som drömmer sig tillbaka till ett storvulet förflutet eller målar upp fantasier om en framtid där bara en viss sorts människor får finnas.
Rädslans tid är förhoppningsvis förbi. Det är dags att andas den fria luften igen.
Bengt Rahms blogg 