Essäer om klassamhällets kulturarv

Örjan Nyström bodde under uppväxten i lägenheten ovan oss på Karlebygatan i Falköping. Han var tre år äldre så det blev inte mycket mer kontakt än ett hej.

Numera är han hedersdoktor och bor i Broddetorp, närmaste granne med själsdoktorn Håkan Andersson.

Efter att ha läst ekonomisk historia och filosofi vid Göteborgs universitet började han som järnvägsarbetare vid SJ i Göteborg.

Klassresan tur och retur, som han själv uttrycker saken. På SJ kom han att arbeta i tjugo år, samtidigt som han publicerade en rad böcker, så gott som alla med arbetet och arbetarna i fokus.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Örjan_Nyström

https://www.alex.se/lexicon/article/nystrom-orjan

När jag var inne på Biblioteket fick jag syn på en ny bok av Örjan. I boken hävdar han (med all rätt) att kulturarvet bara kan hållas levande om det är omstritt och levande.

Den här boken från 1997 har jag i min ägo. I den samarbetar Örjan med konstnären Ingemar Hedihn

Och Ingemar Hedihn är kompis med Själsdoktorn:

https://www.falkoping.se/falbygdens-museum/utstallningar/tidigare-utstallningar/2024-04-05-ingemar-hedihn—retrospektiv-12-4—19-5-2024

Tankar, påståenden och rent av visdomsord hämtade ur boken Europeiskt skräp

”Papperskorgen” kommer att fyllas på allt efterhand.

Psykoanalys är den sinnessjukdom för vilken den tror sig vara boten.

På sex dagar skapade Gud världen, och på den sjunde dagen skickade Stanley Kubrick tillbaka alltihop med reklamationer.

Konst är vad man icke kan, kan man det är det ingen konst.

Ibland är svar det värsta som kan hända en fråga.

Människor som läser en bok och sedan vill träffa författaren liknar folk som äter gåslever och sedan vill träffa gåsen.

Livets mening kan ligga i annat än att arbeta och köpa, det kan även ligga i att ha tid att betrakta stjärnorna.

Enligt den entropiska delaktighetsprincipen existerade inte universum förrän någon kunde iaktta det. Utan medvetet liv skulle världen inte existera.

I vår moderna kultur har ett golfhål lika stor betydelse som en gotisk katedral.

Konst återger inte det vi ser utan gör att vi ser.

När man blir äldre är det bara en sak som gäller, man får ta sig samman.

Livet handlar inte om vad vi uppnår utan om vad vi lär oss.

SvD om boken när beskedet kom (i juni 2026) att Ulf Peter Hallberg hade fått Övralidspriset:

”Europeiskt skräp” (2009) är en roman om och kring Ulf Peters pappa Ulf Hallberg. Han var en fascinerande gestalt; egensinnig, karismatisk, generös, vänlig, anspråkslös – men besatt. Han var nämligen samlare. Dock inte en vanlig sådan, som ju specialiserar sig på något särskilt objekt, som frimärken, tallrikar, mynt, gamla seriemagasin, leksaker eller porslinsfigurer. Nej, Ulf Hallberg ägnar sig på oavlönad heltid åt att urskiljningslöst samla på allt, allt tänkbart som människor lämnat efter sig. Garderober och väggar fyllda av ting som talade till honom. Ting som de flesta andra kallade skräp. Och Ulf själv sågs av många som en misslyckad kuf. Men Ulf Peters pappa var en motståndsman. Han ville visa att det fanns ett annat värdesystem, ett annat sätt att mäta lycka och välbefinnande än pengar och social status. Pengar fanns det lite av i Ulf Peters barndomshem, men desto mer av bildningstörst, kärlek, egensinnighet, humor och generositet. Det var också det värdefulla arv hans pappa gav honom.

Corren i samma veva: https://www.corren.se/kultur/ostergotland/artikel/ulf-peter-hallberg-far-ovralidspriset-2026/lwoqn7wj

I valet och kvalet inför Regionvalet

Att rösta på Socialdemokraterna i Regionvalet är otänkbart, detta efter att Anna-Karin Skatt ljög lidköpingsborna rakt upp i ansiktet. Sjukhuset lades ned, trots att hon hade sagt att så inte skulle ske. Även Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centern tillhörde de stora svikarna i denna viktiga fråga.

En normalt funtad människa tar inte ens med tång i en valsedel tillhörande populistiska och gravt nazianstrukna SD. Det hjälper inte att partiet säger sig vilja öppna medicinakuten igen.

Man vet aldrig vad det hemska partiet vill göra med alla de medborgare som misshagar partiledningen.

De övriga Tidöpartierna har blivit allt brunare under mandatperioden. De kommer givetvis inte på fråga.

Återstår gör Sjukvårdspartiet. Att partiet vill återöppna akuten i Lidköping är lätt att förstå, men hur är det med kollektivtrafik och kultur?

Partiprogrammet ger viss vägledning:

https://www.nyasjukvardspartiet.se/regional-utveckling

Och det ser ju inte så illa ut!

Precis som det här: Sjukvårdspartierna i Sverige är i regel kritiska till att skattepengar går till privata, vinstdrivande vårdföretag. De vill att resurserna ska stanna inom den offentliga och gemensamt ägda vården för att stärka personalens villkor och korta köerna.

Agroturism när den är som allra bäst

I väntan på Höstrundan har vi denna söndag gjort en rejäl sensommarrunda – på Kinnekulles östra sida. Vi började med Öppen trägård på Storegården i Hangelösa – där vi fick smaka på vinhallonen. Turen fortsatte till den fina Arbetarbostaden nedom Österplana. Där hämtade vi en i samband med förra helgens bröllop kvarglömd ring. Uppe på Agroturismo serverades vi en alldeles utsökt Trädgårdssallad. Vi kom inte in i Kinne Kleva kyrka, men de mystiska liljestenarna fanns till beskådan. Utflykten rundades av med ett besök på Sigfridslidens slåtteräng (nära Husaby) och med att kika på hällristningarna inte långt därifrån (vid Flyhov). Länsstyrelsen har precis ordnat en tillgänglighetsramp, och den välkända Yxguden är nu lätt att få syn på. Vi kunde inte låta bli att titta in hos Ida i Broby. Och där kunde man köpa en vacker sommarbukett för endast tjugo kronor. Och skrädmjölskakan smakade givetvis alldeles förträffligt🤗

Om Arbetarbostaden: https://www.airbnb.se/rooms/681200018506816783?source_impression_id=p3_1786892686_P3iIL0yozwBrMk24

Europeiskt skräp – som visar sig vara kulturarvet

Mina kamrater sa: »Vad gör din pappa?« Jag visste aldrig vad jag skulle svara. Han var mer än konsthistoriker, mer än levnadskonstnär, mer än den som dammsög och satt i köket och klippte i Nordens alla tidningar, så att jag och min syster tack vare prasslet kunde somna tryggt. Han var det europeiska skräpets främste bokhållare och sammanhållande länk, en munk från fjärran tider som delegerats att tala om sanningen i en tid av stora förhärskande lögner. Han klippte ut artiklar om danska 18o0-talskonstnärer av plikt och glädje, han läste romaner för att bli en bättre människa, han noterade och skrev i anteckningsböckerna för att i sin encyklopedi utröna allt som kan sägas om människans dilemma, hans hänvisningar till konstverken och böckerna var påståenden om att tomheten kan övervinnas, om att ljuset är större än mörkret.

Bokförlaget Symposion om Europeiskt skräp:

https://www.symposion.se/books/nya_09/europ.html

Lewi Pethrus grundade KD(S) för att motverka avkristningen

Men nu, många år senare, är det otroligt nog Ebba Busch som fullbordar denna avkristning.

DN DEBATT.

Under Alf Svensson stod Kristdemokraterna för demokrati, solidaritet, tolerans och kristen etik, men under Ebba Busch elva år vid rodret har partiet förvandlats till en nationalistisk mur där svenskhet går före tro. Nu används det kristna arvet för att exkludera snarare än att förena. Resultatet? De religiösa väljarna har vänt partiet ryggen, skriver två religionsvetare.

https://www.dn.se/debatt/ebba-busch-har-tagit-krist-ur-kristdemokraterna

Bloggaren undrar varför det tog så lång tid för religiösa människor att vända KD ryggen. Vad är det som har lockat dem att stanna kvar? Begriper de inte vad kristen etik innebär?

Att tron skall verka genom goda gärningar och omtanke om svaga.

Fatta!!!! Att alla människor är skapade till Guds avbild och har ett lika värde.

Och att efterlikna Jesu liv och förhållningssätt till syndare, utsatta och makthavare.

En storartad roman

”Ytterst handlar den om människovärdet, och hur vi ser på dem som av nöd eller egen vilja lever ett liv utanför mittfåran. Det är en storartad bok”.

Så skriver Sydsvenskan om Tomas Bannerheds bok ”Den oduglige”.

Tomas Bannerhed, som slog igenom stort med den Augustprisade debuten ”Korparna”, är en författare som oförtröttligt skildrat produktionssamhällets mest föraktade och utstötta – de psykiskt sjuka, de långstidsarbetslösa, de sjukskrivna, de som kort och gott ses som odugliga. 

https://www.sydsvenskan.se/kultur/tomas-bannerhed-skriver-om-en-arbetslos-kille-som-bor-kvar-hos-mamma-det-ar-storartat

Alla recensenter är inte av samma uppfattning, men jag delar Sydsvenskans uppskattning av boken. Helt enkelt en utomordentligt bra bok!
Och det är inte precis alla böcker man läser klart på mindre än ett dygn📖