Först tänkte jag att alla kyrkor i Lunds stift finns med, men när Bosjöklosters kyrka inte dök upp kom jag på att det här tryckastret handlar ju om sommaröppna kyrkor!
Farstorps kyrka lockar till besök, med kalkmålningar av Eslövsmästaren
Väl hemma igen, efter en Ottoglass vid Ribbersborgsbryggan, bakade Anne bröd och jag gjorde kräm på de rabarber vi hade med oss från Blomängsvägen (som i sin tur är komna från Brunnsbacken).
Eftermiddagens långpromenad tog oss till Öresunds trevliga Funkisbad, men strax innan fick vi göra en kringgående rörelse då det dök upp en man som vad gäller klädsel påminde om Näcken. Den badplatsen hade definitivt inget med Funkisbadet att göra!
Hemma i Limhamn igen väntar vi nu på aftonvarden, den som vi redan har förberett:
De här partierna vill vända upp och ner på hela vårt vackra platåbergslandskap.
Undrar vad han menar den där KD-mannen i Falköping. Rösta mot ett veto, men samtidigt påstå sig värna det kommunala inflytandet😡
Sanningen är den att KD-folket hellre värnar plånboken än skapelsen.
Hämtar från FT:
Jag samtalade med en skaraborgskvinna igår. Hon hade fått en ny hornhinna på ena ögat. Ett avancerat ingrepp. Samtliga ögonexperter hon mött var invandrare, sådana som Tidögalningarna vill köra ut. ”Och så försöker de lura väljarna med sänkt bensinskatt” sa hon.
Hjalmar Söderbergs första hustru Märta blev tvångsintagen på sinnessjukhus – trots att hon, enligt senare historieskrivning, saknade egentliga tecken på sinnessjukdom.
I samband med dagens barnrunda på Kinnekulle hade vi turen att hamna på Per-Törnesgården, belägen i Västerplana radby. Där fick vi fick följa med på en naturskön vandring, förbi Västerplanas gamla stenbrott och vidare in i de så föredömligt restaurerade betesmarkerna. Ängarna har aldrig gödslats och det tillsammans med den kalkrika jorden gör att man stöter på många rara växter. Högehall (den märkliga stenen med det ovala hålet) tronade i fonden. Hästar, kor (rödkullor!) och getter rörde sig ute i markerna. De är till stor nytta för den biologiska mångfalden – och de ser till så att markerna inte växer igen. Vi nådde inte riktigt fram till det rikkärr där den millimeterstora kalkkärrsgrynsnäckan(?) sägs finnas. Den trevliga och så proffsigt guidade vandringen avslutades med korv och bröd – och på hemvägen blev det (som sig bör) en fika hos Ida i Broby.
Rörstrands porslinsfabrik firar 300 år nu i helgen. De 200 första åren fanns fabriken i Stockholm. I tio år huserade Rörstrand i Göteborg – för att slutligen hamna i Lidköping.
De här roliga (nytillverkade) smörknivarna fick vårt starka gillande:
En av de anställda på museet berättade hur man kan veta att det rör sig om äkta porslin:
Vi hade turen att stöta på goda vänner från Bohuslän. Anne-Louise har sina rötter på Västerplana och det hon inte vet om Kinnekullebygden är knappt värt att veta.
Vi avslutade med en supergod smörgås inne på Rörstrands café:
Min läsning av Theodor Kallifatides bok ”De sju timmarna i Paradiset” fortsätter:
”Medborgarhuset minner om andra världskriget mer än någon annan byggnad i Sverige. Högst upp ser man en balkong. Man gör inte så stor affär av den längre. Men den byggdes endast för den händelse Hitler skulle gästa Stockholm och han älskade balkonger. Det var inte en tillfällighet att det första nazistiska partiet efter kriget i Sverige grundades just i detta hus.
Nazisterna kan sin historia. Det är vi andra som håller på att glömma den.”
När jag letar efter kopplingen mellan de bruna och Medborgarhuset dyker den här artikeln upp: