
Mina kamrater sa: »Vad gör din pappa?« Jag visste aldrig vad jag skulle svara. Han var mer än konsthistoriker, mer än levnadskonstnär, mer än den som dammsög och satt i köket och klippte i Nordens alla tidningar, så att jag och min syster tack vare prasslet kunde somna tryggt. Han var det europeiska skräpets främste bokhållare och sammanhållande länk, en munk från fjärran tider som delegerats att tala om sanningen i en tid av stora förhärskande lögner. Han klippte ut artiklar om danska 18o0-talskonstnärer av plikt och glädje, han läste romaner för att bli en bättre människa, han noterade och skrev i anteckningsböckerna för att i sin encyklopedi utröna allt som kan sägas om människans dilemma, hans hänvisningar till konstverken och böckerna var påståenden om att tomheten kan övervinnas, om att ljuset är större än mörkret.
Bokförlaget Symposion om Europeiskt skräp:








