Jag läser en Understreckare om svenska män som stred för kvinnlig rösträtt.
https://www.svd.se/a/5308LE/mannen-som-stred-for-kvinnornas-rostratt
Någon sådan strid utkämpades inte av den svenska högern:
”Efter valet 1911 tillträdde en regering ledd av liberalen Karl Staaff, som också var medlem i Männens förbund för kvinnans politiska rösträtt. Nu lades den första propositionen om kvinnlig rösträtt och valbarhet fram i den svenska riksdagen, men den föll dock på motstånd från högerns sida. (Bloggaren: tänk på det ni kvinnor som gillar Ulf Kristerssons politiska agenda).
Argumenten mot var de som anhängarna hört så många gånger förr: att man befarade att kvinnors särintressen skulle föra bort fokus från viktiga samhällsfrågor, att kvinnors mer känslosamma natur gjorde dem olämpliga i politiken och det kanske viktigaste argumentet: att kvinnors huvuduppgift var att sköta hem och barn och inte att ägna sig åt politik. (Bloggaren: liknande argument kan man höra från högerkristna Trumpanhängare i dagens USA).
Männen som tog steget in i dessa föreningar kunde få utstå en hel del kritik. Liksom rösträttskvinnor anklagades för att vara manhaftiga och okvinnliga kunde dessa män få omvänd kritik som omanliga och feminina. Inga riktiga karlar alltså!”
Då som nu kunde/kan man inte lita på den svenska högern. Men då kunde man åtminstone lita på liberalerna. Det kan man inte nu eftersom partiet har gått och fått en ledare som är nazistkramare🙁
I Andrakammarvalet 1921 fick äntligen de svenska kvinnorna rätt att rösta😊
Men många, många år dessförinnan hade kvinnorna i det land som nu kallas Sverige visat att de kan styra och bestämma minst lika bra som män. En av dem var den kristna vikingen Kata som tillhörde samhällets övre skikt och som styrde över en stor och betydelsefull gård i Varnhem, långt innan klostret grundades där.




