Alf Svenssons råd till partiledarna


Det är förtroendet och respekten för medmänniskan som behöver lyftas upp och förstoras och förstärkas.

Sätt er ner och titta varandra i ögonen och var ärliga ända ner i hjärtedjupet. Vi är bara människor. Och vi lever här en kort tid. Jag (Alf Svensson) ska fylla 88 år om några få dagar. Jag tänker på det, det är en liten tid, och man vet aldrig när den är slut. Man ska lämna efter sig en känsla av att man ville väl och gjorde väl. Så långt man mäktade.


Alf tycker inte att de nuvarande partiledarna lämnar den känslan. Det har blivit ett sådant väldigt intresse för makten. Det är makten, makten, makten. Och inte för att förverkliga idéer och värderingar. Styr om det så att vi istället får en debatt om värderingar och ideologi.


Karin Thurfjell SvD

Enkla tankar om typer

På Biblioteket kan man låna hem äldre nummer av den lilla trevliga kulturtidskriften Ballong (Lokrantz förlag). Nummer 3 2025 hade typer som tema.

Omslagsbild: Foto av okänt ursprung. Motivet är bedömning av äpplen vid en fruktutställning. Mannen i mitten har identifierats som trädgårdsmästare Gustav Sohlberg på Råbäcks egendom, Kinnekulle.

Den här lilla notisen ”Enkla tankar om typer” av Linda Palm får mitt gillande:

Typer skapar en känsla, innan vi ens börjat läsa.

De viskar, ropar eller står stadigt.

Några är snirkliga och lekfulla, andra raka och tydliga.

De formar budskap, men bär också en ton.

Ett ord med versaler kan skava, eller kännas tryggt för någon.

Allt beror på hur det sägs.

Precis som i livet, handlar det inte bara om vad vi säger, utan hur vi säger det.

Typer berättar för oss, om något mellan raderna.

Bloggaren: År 1924 lämnade Gustav Sohlberg sin tjänst på Råbäck för att grunda en egen handelsträdgård. Denna verksamhet kom senare att drivas vidare i generationer, bland annat av hans sonson Tonny Sohlberg. Denna lilla handelsträdgård är belägen mellan Källby och Blomberg, nära Kinnekullebanan. Där var vi kunder när vi hade torpet på Hjälmsäter.

Bonusfoton från Vättlösa

Denna fina bygdegård är uthyrd bortåt 220 dagar per år och bidrar därmed till en levande landsbygd. Utöver äppelkaka med vaniljsås lockade bygdegårdsfolket (i samband med gårdagens hembygdsrally) även med en fordonsutställning.

Vår lilla Toyota (på andra sidan parkeringen) lockade dock ingen storpublik.

Och här några bonusfoton från besöket i kyrkan i Vättlösa radby:

Det f.d. komministerbostället från 1700-talet är mycket fint!

Trevligt hembygdsrally i höstfin Kinnekullebygd

Finast var nog Fornstugan i Hangelösa, med anor från 1720-talet. Men kvart över fyra hade endast fyra personer hittat dit. Vad pysslade kartläsarna med? Bygdegården i Lundsbrunn byggdes 1854, då som allmänt lasarett för mindre bemedlade människor. Där kunde vi studera foton på patienter och personal. Behandlade gjorde man med bl.a. Acetylsalicylsyra, Kodein, Radium, Kvicksilver, Arsenik och såklart brunnsdrickning! Vättlösa kyrka är från 1100-talet och är inspirerad av engelsk kyrkoarkitektur. Vättlösa bygdegård kommer egentligen från Skälvum. Den flyttades till Vättlösa 1952. Där tog vi fyra lotter, och vann åtta hekto hallonbåtar och sega råttor. På Klostret lät vi oss väl smaka av deras dovhjortsmackor och på Österplana fick vi både promenad och äppelkaka😊

Är den ökande psykiska ohälsan verkligen en myt?

Synen på det som benämns ”psykisk ohälsa” har skapat ett gränsland där normalt mänskligt lidande riskerar att betraktas som sjukdom. Unga måste rustas för livet, inte förskonas från det, skriver debattörer i ett inlägg i SvD.

https://www.svd.se/a/e7QMkM/den-okade-psykiska-ohalsan-ar-en-myt-skriver-debattorer

Antingen talar vi om psykisk sjukdom, där det finns tydliga kriterier för ett sjukdomstillstånd, eller så talar vi om psykiskt friska människor som upplever det lidande, den oro, sorg och frustration som ofrånkomligen är en del av livet. När vi blandar ihop dessa två skapar vi ett gränsland där normalt mänskligt lidande riskerar att betraktas som sjukdom. Något som blivit tydligt i samhället och som nu tar sig uttryck i den politiska debatten.

Vad händer när barn och ungdomar ständigt uppmanas att känna efter, identifiera och analysera sitt psykiska mående? Vi riskerar att lära en hel generation att tolka vanligt mänskligt obehag som ett tecken på att något är fel.

Det finns en risk med att ständigt rikta uppmärksamheten mot psykiskt lidande. Det vi letar efter hittar vi också lättare.

När en människa får höra att hennes normala reaktioner är symtom på sjukdom förändras också hennes syn på sig själv. Från att vara en person som har det svårt blir hon en person som är sjuk. Från att förväntas hantera sitt liv är nu förväntan att vården ska lösa det. Människor berövas sin egen tilltro på förmågan att självständigt ta sig ur det svåra.

Vi behöver inte korta köer, vi behöver få bort folk från de köer de inte hör hemma i. Unga måste rustas för livet, inte förskonas från det. Barn och ungdomar behöver få erfara att motgångar går att övervinna. Barn och ungdomar behöver få misslyckas, bli avvisade, känna sig ensamma, vara nervösa, bli arga, vara ledsna och gå till skolan trots att de inte vill, utan att varje sådan upplevelse omedelbart behöver en psykiatrisk förklaring. Det är genom erfarenheten av att kunna hantera svårigheter som motståndskraft byggs.

Samma gäller vuxna. Livets besvärligheter är verkliga. De ska inte döljas eller bortförklaras men heller inte patologiseras. En diagnos är sällan en lösning, snarare en start på passivisering och utanförskap.

Bloggaren tänker att det kan finnas lite sanning i det som torgförs i inlägget, men att människor som är i stort/akut behov av hjälp från psykiatrin lätt kan missas med debattörernas synsätt. Och sådana missar kan ju sluta i en katastrof.

Anne har full koll på Hasslösakonstnären Africa Coll

Idag dök vi in på Lidköpings Konsthall. Där pågår Lidköpings Konstförenings Jubileumsutställning, en förening som bildades för 90 år sedan.

I utställningen finns verk av ett trettiotal konstnärer. Alla har ställt ut i konstföreningens regi det senaste decenniet.

Anne fastnade direkt för den spanska konstnären Africa Coll, bosatt i Sverige (och nu Hasslösa) sedan 25 år.

https://www.africacollstudio.com/om-mig


Be för Gaza och be för Ukraina var titlar på de här båda verken. Konstnärens namn minns jag inte.


Det var lite kul med den här landskapsmålningen (se nedan) av Lars-Erik Ohlsson. Igår hade några damer undrat hur han hade kunnat få till ett så underligt landskap, och att målningen var såpass dyr. Det de inte visste var att konstnären var på plats, och hörde samtalet (detta berättade den utmärkta guiden). Han avslöjade sin identitet och förklarade hur han hade tänkt, men inte ens konstnärer begriper alltid hur det har gått till. Att konstnärsmaterial är dyrt och att få konstnärer kan leva på sin konst borde nog alla förstå.


Andreas Eriksson från Medelplana representerades med ett konstverk. Han är en av få konstnärer som kan leva riktigt, riktigt gott på sin konst. Inte undra på det. Bl.a. här finns han representerad: Centre Pompidou (Paris), MUMOK (Wien), Nasjonalmuseet (Oslo), Moderna Museet (Stockholm), Göteborgs Konstmuseum, och X Museum (Peking).

Den 92- åriga Edna Cers från Sörbo, Lundsbrunn visade upp ett antal konstverk. Hon anses vara norra Europas ledande konstnär inom batiken.

https://www.hallekis.com/xx251124c.htm


Här lite smått och gott från denna trevliga utställning.

Konstigt att en del vänder i dörren. Konst och kultur är till för alla. Om inte annat så kan man ju låta sig förargas av det man iakttar😊

Om kyrkböckernas kuriosakabinett

I Kyrkolagen från 1686 stipulerades att prästerna i församlingsboken skulle låta anteckna ovanliga, underliga, sällsamma och märkvärdiga händelser – likaväl som dop, äktenskap och begravningar.

Det kunde handla om enskilda personers goda och onda handlingar, liksom det som var utanför naturens vanliga ordning.

Därmed fick rikets präster i uppdrag att nedteckna sina församlingsbors syndiga leverne och att tolka gudomliga tecken i naturen.

Kyrkböckerna är fulla av olyckor, spannmålskriser, epidemier, blixtnedslag och drunkningar. Där finns även anteckningar om undersamma händelser, som födelsen av kalvar med två huvuden, himlafenomen och jordbävningar. Väderleksbeskrivningar är utomordentligt vanliga.

I västgötska Synnerby har prästen 1763 till exempel antecknat att pigan Sigrid Nilsdotter levt i fyra och ett halvt år utan mat. Hon var en av den tidens så kallade svältkonstnärer och predikade i ett dvalaliknande tillstånd. Allt avslöjades senare som bluff.

Pigor som påstås ha återuppstått från de döda berättas det om på flera håll. I Lindesberg har prästen 1836 antecknat att pigan Anna-Stina Hedström hade anträffats död på en vind, men när hon senare skulle läggas i likkistan vaknade hon upp igen.

Österplana församling 1777 i kyrkboken ”Redogörelser för folkmängden”. Där nämns bl.a. en kraftig jordbävning som kom från nordväst och drog mot sydost:


Velinga 1769:

Prästerna var noga med att klargöra att det inte var slumpens verk som de nedtecknade utan att Guds försyn låg bakom alltihop.

Denna Kyrkolag var faktiskt gällande ända fram till den 1:a januari 1993!!

Ovanstående är hämtat ur boken ”Livet enligt 1600-talet” och ur tidskriften Släkthistoria

https://slakthistoria.se/slaktforskning/kyrkbocker/hitta-kyrkbockernas-kuriosakabinett

Om 1686 års Kyrkolag:

https://sv.wikipedia.org/wiki/1686_års_kyrkolag

Vasstäkt vid Framnäs Strandpark

På förmiddagen har vi promenerat från Stenhammar ner till Framnäs. När vi passerade Strandparken noterade vi att vasstäkt pågick i de till parken hörande dammarna.


Vasstäkt minskar övergödning och gynnar biologisk mångfald.

Säkraste produkten för ett långt liv finns på Biblioteket

Folk mäter sömn och blodsocker, tar kosttillskott och badar kallt för att leva längre. Men tänk om den enklaste longevityprodukten står i bokhyllan? Läsning kan ge ett rikare och längre liv.

Det finns i alla fall forskning som pekar på att det kan vara så, publicerad i tidskriften Social Science and Medicine. I tolv år följde forskare 3 635 amerikaner över 50. De som ägnade upp till tre och en halv timmar i veckan åt bokläsning löpte 17 procent lägre risk att dö under perioden. De som läste ännu längre löpte 23 procent lägre risk. I ett så kallat mortalitetstest fann forskarna att bokläsarna levde 23 månader längre.

Så skriver Micael Dahlén pro­fes­sor i ”well­being, wel­fare and hap­pi­ness” vid Han­dels­hög­sko­lan i Stock­holm i dagens SvD.

Folk verkar inte ta sig tid att läsa, men tänk om de visste att de faktiskt kan vinna tid?