Bengt Rahms blogg

Kommunen har låtit upp den ena ladan vid herrgården Villa Giacomina, den som kommunen äger. Den andra ladan (längre bak i bild) tillhör herrgården.

Inne på SJ Lounge på Malmö C bläddrade jag igår i en bok med titeln ”Det söta Malmö”, utgiven av Malmö stadsarkiv (där vårt barnbarn Luma just nu sommarjobbar).

https://www.bokus.com/bok/9789187875670/det-sota-malmo-malmos-godisfabriker-1861-1961?srsltid=AfmBOorrqjMthCUMIcWWzmzG4GkcqCtosHNcgBP2JlcHHRZYofGwzNyl

Den här boken försöker skildra epoken Det söta Malmö, genom dokument från arkiven, fotografier, tidningsartiklar och annonser. Förpackningar och etiketter bidrar till en färgsprakande fest för ögat. Arkivarie Anette Sarnäs på Malmö stadsarkiv har genom ett mångårigt arbete forskat fram denna nästan bortglömda historia om ett Malmö som både luktade och smakade gott

Hemresan från Malmö var helt underbar: AC-kyld lokalbuss till Malmö C, tillgång till utbudet i SJ Lounge i Malmö, första klass snabbtåg i 200 km/h upp till Göteborg (på sommaren är första klass inte sällan billigare än andra klass – 291 kr per skaft betalde vi), där på tåget gratis kaffe, godis och frukt, på Göteborg C tillgång till mat- och fikautbudet i SJ Lounge – och därpå Kinnekulletåget mot Mariestad.

Nu i sommar kan inga tåg åka via Alingsås då hela Lerums station byggs om.

https://jarnvagar.nu/tagstopp-goteborg-alingsas-atta-veckor/

Vårt tåg gick via Öxnered. De som skall till Stockholm får lov att färdas via Borås.

Resan med Kinnekulletåget rullade på i 140. Men när vi kom till Trollhättan blev det stopp. Signalfel i Öxnered!!

Efter lång väntan uppmanas vi att lämna tåget och söka upp buss 600 mot Skövde. Vi gjorde som vi blev tillsagda och hamnade i en överfull, kokhet buss utan toalett!! (Tänk de stackare som skall åka hela vägen, vilket tar två timmar).

Och nu missade vi älgen på Halleberg, den som man ser från tågfönstret.

När vi ankommer Grästorp känner vi att den där toaletten får vi söka upp i Grästorps stationshus. Vi hoppar alltså av och får sedan vänta en timma på nästa buss. Men väntan i skuggan av träden i Grästorp är rätt behaglig i detta stillsamma samhälle.
Och den som är intresserad av tåg kunde kolla på JULA-pendeln och andra långa godståg.

När buss 600 så anlände var den skyltad FULLSATT!!! Jag berättade för chauffören att vi då hade rest i nästan åtta timmar, så vi fick lov att kliva på i ännu en kvalmig Västtrafikbuss. Jag fick stå men en man lyfte upp sitt överhettade barn i knät så att Anne kunde få sitta.

Jag måste ändå få säga att svenskarna är ett tåligt folk. Vi hörde ingen som klagade, frånsett en kvinna som när vi tvingades lämna det behagliga Kinnekulletåget i Trollhättan sa till tågpersonalen att hon inte gillar att åka buss. Men nu var hon tvungen, och vi med.

Lokalbussen till Stenhammar hade precis gått så vi fick vänta på nästa. Även den bussen var varm (undrar om de nya MAN-bussarna har en undermålig AC-anläggning eller om chaufförerna gillar tropisk värme).

Vi var åter hemma efter den bästa semesterveckan vi har haft sedan resan till Vicenza 2017. Synd bara att Västtrafiks bussar skall vara de värsta i hela vårt avlånga land.

Och när vi kom hem låg allt detta på dörrmattan. Mycket att läsa – t.ex. om öroniflammationer, utedass, hönshus och mycket annat smått och gott😎

Jag kom på en sak till: I Malmö upplevde vi säkert minst fem gånger att ungdomar reste på sig och lämnade plats åt oss när en lokalbuss var fullsatt. Undrar vad det kunde bero på😉 Men fina ungdomar, och den man som reste på sig för Annes skull på hemresan var av *utländsk härkomst.

*Glöm aldrig att bruna tankar är fula tankar.

Missa för allt smör i Småland inte att läsa Götene Tidning!!

https://www.gotenetidning.se/p/gotene-tidning/2026-06-24/r/1/1/4599/2294446

Saxat ur senaste numret:

Första anhalten för dagen var återigen Ribbersborg. Vi promenerade ut på bryggan och kollade på utbudet.

Det lutar mot smörrebröd, men först framåt kvällen.

Ett litet sällskap intog glass på det lilla strandcaféet. Men då gick måsarna till angrepp!!

Vi hade siktet inställt på Folkets Park. På vägen dit hittade vi några affischer på Kristianstadsgatan. Man behöver inte vara vänster för att bejaka budskapet:

Vi hittade ett superbra Falafelställe lite längre fram. God smak och ett suveränt pris – 35 kr för en extrastor rulle hos Bollen i Rullen 25!!

Vi tittade in i Folkets Park. Tänk vad bra att kunna ta med hela familjen dit, och det kostar inte ett rött öre!

https://malmo.se/Folkets-Park

När vi promenerade tillbaka mot centrum passerade vi Mazettihuset. Men den som är sugen på choklad får lov att hålla tillgodo med Kultur. Och det är ju inte så pjåkigt!

Obs ögonkakaopaketet längst upp på byggnaden:

https://malmo.se/Uppleva-och-gora/Arkitektur-och-kulturarv/Malmos-historia/Foretag-och-organisationer/Mazetti.html

Undertecknad är ingen stor gillare av det som basuneras ut på Norra Skånes ledarsida, en ledarsida som inte sällan lismar för brunhögerns otäcka tankegods.

Men det finns undantag, som idag (den 23:e juni):

Gråa städer gör ingen människa lycklig

https://www.nsk.se/ledare/graa-stader-gor-ingen-manniska-lycklig-bygg-organiskt

Asfaltbombade stadsområden skapar stress och illabefinnande hos oss människor.

Forskningsfältet neuroarkitektur kombinerar neurovetenskap med arkitektur för att förstå hur den byggda miljön påverkar våra hjärnor, hälsa och beteende.

Husen som byggs i dag är dessvärre nästan oöverblickbart stora, helt fyrkantiga och saknar variation och detaljrikedom. Färgskalorna som används är mörkt grå till något ljusare grå. Fasaderna är enahanda och grönskan minimal.

Stadsplaneraren Albert Lilienbergs stadsplaneideal (han var verksam i bland annat Halmstad, Malmö, Göteborg och Stockholm redan för ett sekel sedan) bygger på idéer om den organiska staden. Viktiga detaljer är grönska, terränganpassning och svängda former. Även slutna gårdsrum, gröna innergårdar och arkitektonisk variation tillhör den Lilienbergska staden. Fortfarande är de kvarter och stadsdelar som är präglade av hans sätt att rita och bygga bland dem där människor trivs bäst och som ses som de mest attraktiva.

Att människor känner stress och vantrivsel av att vistas i den typer av stadsmiljö är inga konstigheter alls.

Det finns stora vinster att göra på att bygga mer mänskligt. Både ur ett samhällsperspektiv, då stressen minskar och människor mår bättre och känner sig tryggare. Men också rent ekonomiskt, eftersom kvarter som upplevs som attraktiva har ett högre värde i kronor och ören än trista gråa lådor staplade på rad.

Oavsett om man är kommunpolitiker, fastighetsutvecklare eller stadsplanerare finns det alla skäl att ta ett steg tillbaka och två steg fram och börja bygga så som man gjorde på Lillienbergs tid. Då staden var till för människan och inte tvärtom.

Malmö är på många sätt en grön och skön stad, en stad där cykeln är viktigare än bilen (i Lidköping är det tvärtom).

Men det finns områden i Malmö där man inte har lyckats särskilt väl. Ibland hamnar vi på buss 7 istället för på buss 12 när vi reser mellan Limhamn och Malmö C. I Västra Hamnområdet far 7:an fram på Lilla Varvsgatan, ett område där exploateringen har gått alldeles för långt. Där skulle vi aldrig i livet vilja bo.

Gröna städer måste vi ha, för att må bra!!

Idag fikade vi tillsammans med vår äldsta dotter Elisabeth på Malmös äldsta konditori.

Hollandia tillverkar allt från grunden av bästa tänkbara råvaror i eget bageri.

Hollandia

På hemvägen passerade vi Lördagsplan i Slottsparken. Det var där VM-matchen mot Holland visades på storbilds-TV, matchen där Sverige fick storstryk.

Det här holländska talesättet kan kanske förklara det svenska lagets mediokra insats:

”Med båda fötterna på jorden kommer man inte långt” (gäller i högsta grad för fotboll).

När vi åkte upp med tåget till Hässleholm på midsommarafton passerade vi sockerbruket i Örtofta. Det är där det svenska strösocker vi brukar köpa tas fram. Men Sydsvenskan har viktig information om hur det går till på fälten där betorna odlas:

Sockerbetan är den näst hårdast besprutade grödan i Sverige. Flera av gifterna som används är misstänkt cancerframkallande och kan skada foster. Samtidigt gör sockerindustrin rekordvinster – och säger att de måste fortsätta med den hårda besprutningen. 

https://www.sydsvenskan.se/skane/giftet-pa-skanska-sockerfalt-farlig-cocktail-for-djur-och-manniskor

Forskare varnar för så kallade cocktaileffekter, där kombinationer av olika bekämpningsmedel kan få allvarliga konsekvenser för både pollinatörer och människor.

Nordic Sugar, som äger bruket, marknadsför att sockret odlas ”hållbart och nära”. I sin marknadsföring lyfter de fram den låga användningen av växtskyddsmedel i svenskt jordbruk jämfört med övriga Europa.

Nordic Sugar ägs i sin tur av den tyska jättekoncernen Nordzucker.

Samtidigt är sockerbetan den hårdast besprutade grödan i Sverige, efter potatis. De flesta medlen som används till betor är också ovanligt starka och koncentrerade, jämfört med dem som används i resten av lantbruket. Av nära tusen betodlare odlar sex stycken ekologiskt i år. Mindre än en halv procent av det producerade sockret är ekologiskt.

Det finns minst 29 kemikalier som används i sockerbetsodling. Flera av dem misstänks kunna orsaka cancer, påverka fosterutveckling, och bidra till kognitiva störningar hos människor.

Flera är farliga för vattenlevande organismer, samtidigt som de hittas i skånska bäckar och grundvatten – och i dricksvattnet. Halterna var på flera platser tillräckligt höga för att vattnet skulle klassas som otjänligt, enligt gränsvärdet för rester av bekämpningsmedel i dricksvatten.

Några av de största hoten mot pollinatörer idag är intensivt lantbruk, användandet av bekämpningsmedel och habitatförlust. På ett kraftigt besprutat sockerbetsfält växer ingenting annat än sockerbetor. Det är ingen livsmiljö. Det är som en vit fläck, en öken, utifrån pollinatörssynvinkel.

Vi kommer att fortsätta att köpa nordiskt socker (det från Brasilien kommer inte över vår tröskel), men nästa gång får vi leta upp det socker som odlas ekologiskt. Men vi lär få acceptera att en viss del är dansk.

Den som vill fördjupa sig i giftcocktailens egenskaper och risker har att läsa artikeln i Sydsvenskan.

Den här trevliga skriften hittade vi i S:t Petri kyrka i Malmö (kyrkan med Krämarkapellet). https://sv.wikipedia.org/wiki/Krämarekapellet

Först tänkte jag att alla kyrkor i Lunds stift finns med, men när Bosjöklosters kyrka inte dök upp kom jag på att det här tryckalstret handlar ju om sommaröppna kyrkor!

Farstorps kyrka lockar till besök, med kalkmålningar av Everlövsmästaren:

Anne påstår att vi har promenerat (lunkat) hela 1,3 mil idag. Det kan nog äga sin riktighet.

Förmiddagens långpromenad förde oss till Fridhems falafel. De påstår sig ha Malmös bästa falafel, med en smak man aldrig glömmer.

Hemsidan lovade runt, men höll i verkligheten rätt tunt!
https://fridhemsfalafel.online

Väl hemma igen, efter en Ottoglass vid Ribbersborgsbryggan, bakade Anne bröd och jag gjorde kräm på de rabarber vi hade med oss från Blomängsvägen (som i sin tur är komna från Brunnsbacken).

Eftermiddagens långpromenad tog oss till Öresunds trevliga Funkisbad, men strax innan fick vi göra en kringgående rörelse då det dök upp en man som vad gäller klädsel påminde om Näcken. Den badplatsen hade definitivt inget med Funkisbadet att göra!

Hemma i Limhamn igen väntar vi nu på aftonvarden, den som vi redan har förberett: