Bengt Rahms blogg

Så skrev Astrid Lindgren några dagar innan andra världskriget bröt ut.

Einstein (som självklart insåg att det skulle handla om kärnvapen): Jag vet inte med vilka vapen tredje världskriget kommer att utkämpas, men det fjärde världskriget kommer att utkämpas med kofötter (i den engelska originaltexten står det ”sticks and stones”, dvs pinnar och stenar).

Ett tredje världskrig med kärnvapen skulle vara så förödande att den mänskliga civilisationen skulle gå under och kastas tillbaka till en ytterst primitiv nivå.

Galningarna är redan på plats, som Trump som idag säger sig vilja fortsätta bomba en viktig ö i Iran ”bara för skojs skull”.

Vi är nu inne på tredje säsongen av denna socialrealistiska kriminalserie. Bron var riktigt bra. Happy Valley spelar i samma division, dvs i den allra högsta.

Det finns bara en trovärdig förklaring. De 13 i partistyrelsen verkar enbart se till sitt eget bästa, sina riksdagsmandat, egna intressen och inte alls till Liberalernas bästa.

● Sverigedemokraterna har som uttalat mål att tillintetgöra liberalismen.

● Sverigedemokraterna hyllar Viktor Orbáns totalitära och auktoritära Ungern och ser landet som en förebild. Ett Ungern som dessutom aktivt motarbetar EU i alla lägen och hindrar Ukraina från att aktivt försvara sig mot Rysslands grymma krigföring.

● Sverigedemokraterna har en omodern syn på kvinnors rättigheter, som divergerar från allt vad Liberalerna står för.

Läs insändaren i DN:

https://www.dn.se/insandare/landsmotet-maste-stoppa-mohamsson-farliga-vag/

Ur Artur Lundkvists memoarbok ”Självporträtt av en drömmare med öppna ögon.” Första resan till Sydamerika, inte långt efter krigsslutet:

”Båtresan upp till Callao i Peru blev minnesvärd. Det var i den kyliga Humboldtströmmen och fartyget nästan plöjde sig fram genom jättemaneter och fiskstim. Fågelmolnen förmörkade bokstavligen solen och dök efter fisk i ett enda blixtrande av vita kroppar. Havsklipporna där fåglarna höll till låg och rök som offeraltaren av färsk spillning.”

”Världens högsta järnväg förde mig och en reskamrat genom ett sicksacksystem femtusen meter upp i Anderna, där lamadjuren stod i profil mot avgrunderna i långhalsade grupper likt fåglar och indiankvinnor tömde sina supar, med barn på ryggen och en virvlande slända i handen.

Vi åkte utmed branterna i en gammal indianbuss som var så låg att vi nästan måste ligga ner, och det tycktes bara vara att välja mellan att dö blundande eller med öppna ögon. Indianerna satt på huk, i runda filthattar, tuggade koka och skrattade, pekade på en madonna av stanniolpapper som dansade i ett snöre framför föraren och bevarade våra liv.”

När järnvägarna byggdes delades de upp i tre kilometer långa sträckor. På varje sådan sträcka placerades det en banvakt, med tillhörande stuga för familjen.

Tågen fick inte spåra ur, och det ansvaret vilade på banvakten och banmästaren.

Dessvärre har liberalerna inte längre någon som vakar över partiets göranden och låtanden. Rågången mot SD och nazismen är underminerad, i praktiken avskaffad. Makt är viktigare än ideologi.

Det liberala partiets saga lär vara all efter dagens katastrofala beslut, med tillhörande kram. Snacka om urspårning!!!

I ett liberalt parti får man gärna vara kluven, men aldrig någonsin brun. Och därmed basta!!!

Idag på eftermiddagen skulle det komma tio distriktssköterskor på kafferep. Jag kunde ha stannat hemma men tog det säkra före det osäkra och hoppade på bussen till Trandansen (med byte på Skara busstation).

Strax före avtagsvägen till Sävare kyrka såg jag två älgar på ett gärde. En bra start på utflykten!

Jag hade inte gått många meter där i Bjurum när det dök upp en röd glada! Och då blir man såklart glad.

Det var betydligt fler tranor än vad jag hade trott, säkert ett tusental. Flest var de vid Vadboden.

Där fanns olika sorters gäss och ett antal sångsvanar. På vandringen mot Bjurums kyrka hörde jag en lärka. Och där i lä bakom kyrkogårdsmuren (det blåste hårt och kallt) blev det en värmande fika!

Men var fanns tofsviporna? Jo de dök upp när jag var åter vid Trandansen, i en flock om ett sjuttiotal vipor!

Besöksnäringen hade inte mycket att hämta. Jag stötta blott på fem individer! Och det bidrog till att det blev en lyckad utflykt. När det är fler människor (och bilar!!!) än tranor är det inte lika kul.

Och nu inte en enda distriktssköterska så långt ögat kunde nå😊

Fåglarna får ni se på på denna plansch!

Om man går in på Min karta och går till flygbild 1975 dyker Vadboden upp (de byggnaderna är nu borta)

Rötter om gårdens läge: https://www.rotter.se/premium/svenska-ortnamn?orderby=lan&ordering=DESC&start=61725

Tre dagar i rad har jag ställt klockan på ringning prick klockan sex.

Inte sedan jag slutade jobba 2017 har morgonrutinen varit så reglerad (men jag brukar faktiskt kravla mig upp strax efter sex även i vanliga fall, och under de arbetsamma åren ringde klockan alltid 04.55).

Vad är då orsaken till veckans alla klockringningar? Jo jag har utsetts till husansvarig under den OVK som pågår, och har servat ventilationsexperterna med nycklar tillhörande frånvarande föreningsmedlemmar. Igår morse handlade det om tolv nycklar, nästan lika svåra att hålla isär som orkidée-nycklarna i Ursings gamla slitna Fältflora!!

Här var de bara nio, icke att förväxla med samfundet med samma antal (vars Stora pris Artur Lundkvist tilldelades 1963).

Brottsförebyggande rådet låter antyda att nycklarna är åter i rätta händer. Man vet ju aldrig vad det är för skumma figurer som tar del av innehållet i denna blogg🫣

En efterlängtad premiär!!

https://www.svtplay.se/video/KRo2wmX/farmors-leriga-hander-en-film-om-lisa-larson

Art Notes om filmen:

https://www.artnotes.se/farmorslerigahander

”Titeln Farmors leriga händer syftar inte bara på keramiken Lisa Larsson, utan på en hel livshållning.

Hon hade ett sätt att ta på saker som var väldigt utforskande. Hennes händer kunde skapa liv. Det var fascinerande att se hur en kladdig lerklump blev en levande figur – och hur närvarande hon var i det ögonblicket, berättar barnbarnet Emilia.

Genom händerna förstod Emilia både sin farmors konstnärskap och hennes sätt att vara i världen. För henne själv har filmen blivit ett sätt att både bevara farmodern och reflektera över sitt eget liv. Hon beskriver hur projektet gjort henne modigare och mer nyfiken på människor, inte minst äldre.

Jag vill inspirera folk att ta vara på sina äldre, att våga ställa de där svåra frågorna som inte hinns med över en fika. Alla bär på spännande historier. Jag kan inte tänka mig att det finns någon som är ointressant.

Farmors leriga händer är en hyllning till närvaro – och till en konstnär som formade livet med sina leriga händer, långt bortom vad som syns i kataloger och prislistor.”

”Jag vill att hennes figurer ska få ett emotionellt värde, inte bara ett kommersiellt. Hon var rolig, klok och världens bästa farmor. Jag hoppas att publiken ska tänka: ”Vad gick Lisa igenom när hon gjorde den här figuren?” snarare än ”Vad är den värd?”

Café på Klostret har öppnat för säsongen. Vi vandrade dit idag från Blombergs stationssamhälle. Lärkan drillade högt i skyn, lärkan som ju är vårens sinnebild. Och inne på Klostret fick vi återigen njuta av de goda mackorna med rökt dovhjort😊

Om detta läser jag i Artur Lundkvists ”Självportätt av en drömmare med öppna ögon”.

”Exhibitionistiska diskussionshästar bidrog till underhållningen, också om de saboterade den sakliga innebörden. Till dem hörde den permanent arbetslöse skådespelaren Charley Almlöf, som kallade sig Sveriges ende anarkist och ständigt visade upp sitt fyrverkeriartade temperament, och en blond yngling som hette Rydqvist, en talarstolens naturbegåvade charmör, som gärna räknade sig till diktarna fast han ingenting skrev. Han tog till och med upp tävlan med Harry Martinson i publiktjusning och rev ner applåder när han emfatiskt utropade: Harry, jag skulle vilja gå barfota med dig i Alaskas snö!”

”En strid gällde Lo-Johanssons skrift ”Jag tvivlar på idrotten” med Torsten Tegnér som främste motståndare. Återigen deltog vi unga solidariskt i eldgivningen, utom Ivar Lo själv som satt blek och skakad långt ner i salen och inte kunde förmå sig att säga ett ord. Angreppet på tävlingsidrotten var en farlig sak, alla partier och samhällsgrupper fjäskade för idrottsrörelsen, också författare och kritiker brukade böja sitt huvud i vördnad inför denna breda folkrörelse, som ansågs lika fysiskt och moraliskt fostrande som estetiskt tilltalande. Vi vågade hävda att idrotten främst ledde till stjärnkult, tomma kollektivorgier, de stora massornas försoffning och tanklösa förnöjsamhet: att den kort sagt var opium för folket. Tyvärr lyckades vi inte vända strömmen, utan idrottsraseriet fortsatte ohejdat.”

https://sv.wikipedia.org/wiki/Klara_Folkets_hus