Den här ledarkommentaren i DN, signerad Susanne Nyström är en riktig fullträff:
Liberalerna har gått ifrån att vara trevligt och belevat parti, befolkat av städade före detta elevrådsrepresentanter, till att spydigt håna kollegor som anstränger sig.
https://www.dn.se/ledare/susanne-nystrom-vad-i-hela-friden-haller-simona-mohamsson-pa-med
Jag återger här kommentaren i sin helhet. Det behöver man göra eftersom liberalerna ersatt den röda linjen mot svårt nazianstuckna SD – med inneliga kramar☹️ Vad skulle Torgny Segerstedt ha sagt om detta oerhörda svek mot de liberala kärnvärdena??
När Magdalena Andersson bjöd in Simona Mohamsson (L) till möte, som en del av sitt sonderingsuppdrag var L-ledarens agenda tyvärr fulltecknad. Däremot hade hon gott om tid att kritisera politikerna som gjorde en annan prioritering och faktiskt försökte hantera det parlamentariska läget genom att träffas på Högberga gård.
Dessutom hittade Mohamsson en lucka i kalendern samma dag som Andersson kastade in handduken till talmannen: den användes åt att GÅ PÅ FOTBOLL MED JIMMIE ÅKESSON (SD)!!! – efter att hon kallat S-beskedet ”en svag uppvisning i ledarskap”.
Det är ett lika respektlöst som ogrundat uttalande, givet att ingen vet hur regeringsbildningen ska lösas. Och om det nu ska fokuseras på ledarskap, finns det mycket att önska av Mohamsson.
För som talman Andreas Norlén förklarade på tisdagens pressträff är hans utgångspunkt att partiledaren som har sonderingsuppdraget ska kunna prata med alla hen vill. Övriga bör alltså tacka ja till eventuella mötesinbjudningar. Inte minst eftersom ”livet är fullt av prioriteringar” och regeringsbildningen ”framstår ändå som en ganska viktig sak”, för att använda talmannens ord.
Den nonchalanta inställningen, som smugit sig in i samband med att L surrat sig allt hårdare vid sin roll som stödparti, kan inte skyllas på lojalitet mot Tidölaget i allmänhet eller Ulf Kristerssons (M) statsministerambitioner i synnerhet. Tvärtom beskriver Magdalena Andersson uttryckligen samtalen med både honom och vice statsminister Ebba Busch (KD) som ”bra” och ”artiga”.
Det vill säga precis så som dialogerna ska vara.
Därför är frågan vad Liberalerna tror sig vinna på sin trista attityd?
Det handlar trots allt om ett parti som gått ifrån att vara trevligt och belevat, befolkat av städade före detta elevrådsrepresentanter, till att vara så spydigt att det inte ens nöjer sig med att bara sitta med armarna i kors när det är dags för grupparbete, utan även hånar dem som anstränger sig. Det heter att andra kör ”charader”, samtidigt som det framställs som otänkbart att L skulle hjälpa till att lösa ut en i grunden komplicerad regeringsbildning. Och Mohamsson tycker även ”att man ska visa större respekt för svenska folket”.
Det senare är för all del ingen dålig idé. Men påbudet måste fyllas med innehåll.
Som att börja tacka ja till mötesinbjudningar och sluta hacka på dem som försöker.
