De som förstår förstår vad som är god smak

Det finns en direkt koppling mellan smak och status, där smak kan användas som ett maktspråk i syfte att utesluta andra.

SvD:s Idag-sida:

https://www.svd.se/a/rP70bm/forskare-sofia-ulver-nya-overklassens-smak-ett-osynligt-maktmedel

De övre klasserna har oerhörda resurser att utöva en komplex smak med. Det handlar inte bara om vad man har på sig och hur det ser ut i ens hem. De kan också tala på rätt sätt, umgås med rätt människor, resa till rätt ställen och så vidare.

Det finns en hel väv av detaljer som ingår i en så kallad smakregim, det subkulturella kapital som kommuniceras genom vardags­konsumtionen och som kan handla om vilka varumärken du väljer, vilka medier du tar del av och vilka krogar du går på, men också hur du skapar en persona på nätet.

Det handlar inte bara om hur smaken ser ut, utan också hur du praktiserar den.

Det gäller sedan att leva upp till den rådande stilen och inte göra några större misstag som avslöjar att du inte hör hemma där.

Förr var det professorer, läkare och så vidare som var överklass. I dag är det istället entreprenörer och techfolk. Då var överklassen fortfarande bildad. Det kravet finns ju inte på samma sätt idag.

Genom att definiera en viss smak som god, den enda rätta, upprätthåller vi sociala skillnader.

”De som förstår förstår”, i bemärkelsen vad som är god smak. Därmed exkluderar man andra som inte kan dessa koder, och som därför riskerar att göra bort sig.

Det finns alltid något som kan avslöja dig.

En ny istid är kommen

På sin väg mot nordligare trakter har Limhamnfamiljen mellanlandat i ett Lidköping som just nu präglas av rena istiden. Frampå kvällskvisten dök Selmas lillkusin Majlis upp. Hon hade ägnat dagen åt skridskoåkning på de närmast bottenfrusna dammarna öster om Brakelundsfältet. Jag har spanat efter isbrytaren Ale de senaste veckorna, men han (den gamle sagokungen) tycks ha kört fast i Vänersborgsviken.

Göinge – en värld full av bilajävlar, ungajävlar, vägajävlar och broajävlar

”Pappa nämner en broajävel. Vi står vid idrottsföreningens klubbhus, på väg till någon bortamatch. Pappa är en av föräldrarna som skjutsar. Eller rättare sagt en av fäderna: detta är en manlig värld. Troligen står man och pratar om bästa vägen till Vankiva eller till Bjärnum eller var vår match nu spelas; detta är en värld där sakkunskap står högt i kurs, där tipset om en genväg som sparar fem minuter skattas lika högt som kunskapen om hur en Ford Escort ska kallstartas eller ett flyttlass ska packas. »Broajäveln« ligger nog på den väg pappa just har förespråkat som den bästa. Det är ett normalt sätt att substantivera i Göinge, en värld full av bilajävlar, ungajävlar, vägajävlar.”

Hämtat ur Jesper Högströms bok Smultronstället, en bok som kan rekommenderas.

EU:s ohälsosamma ”hälsoscheman”

Jag jobbade inom hälso- och sjukvården i hela 47 år, med start som sommarvikarie på neurosavdelning 2 A på Falbygdens Sjukhus 1970. Mitt sista arbetspass gjorde jag på en korttidsavdelnig – hösten 2017.

I många år jobbade jag sisådär 22 helger, plus helgdagar mitt i veckan. Men gudskelov slapp jag EU:s så kallade hälsoscheman.

En bra debattartikel i GP om dessa allt annat än hälsosamma scheman:

https://www.gp.se/debatt/manga-helger-ser-jag-inte-min-fru-alls-pa-grund-av-sjukhusens-orimliga-scheman.daea7ee9-bdd4-47c5-bae1-5bb9c5284669

Det är lätt att förstå varför den helgjobbande personalen i vården mår pyton.