En nyckelfigur som inte har tillgång till Sankte Pers nycklar

Tre dagar i rad har jag ställt klockan på ringning prick klockan sex.

Inte sedan jag slutade jobba 2017 har morgonrutinen varit så reglerad (men jag brukar faktiskt kravla mig upp strax efter sex även i vanliga fall, och under de arbetsamma åren ringde klockan alltid 04.55).

Vad är då orsaken till veckans alla klockringningar? Jo jag har utsetts till husansvarig under den OVK som pågår, och har servat ventilationsexperterna med nycklar tillhörande frånvarande föreningsmedlemmar. Igår morse handlade det om tolv nycklar, nästan lika svåra att hålla isär som orkidée-nycklarna i Ursings gamla slitna Fältflora!!

Här var de bara nio, icke att förväxla med samfundet med samma antal (vars Stora pris Artur Lundkvist tilldelades 1963).

Brottsförebyggande rådet låter antyda att nycklarna är åter i rätta händer. Man vet ju aldrig vad det är för skumma figurer som tar del av innehållet i denna blogg🫣

Farmors leriga händer kan nu ses på SVT Play


En efterlängtad premiär!!

https://www.svtplay.se/video/KRo2wmX/farmors-leriga-hander-en-film-om-lisa-larson

Art Notes om filmen:

https://www.artnotes.se/farmorslerigahander

”Titeln Farmors leriga händer syftar inte bara på keramiken Lisa Larsson, utan på en hel livshållning.

Hon hade ett sätt att ta på saker som var väldigt utforskande. Hennes händer kunde skapa liv. Det var fascinerande att se hur en kladdig lerklump blev en levande figur – och hur närvarande hon var i det ögonblicket, berättar barnbarnet Emilia.

Genom händerna förstod Emilia både sin farmors konstnärskap och hennes sätt att vara i världen. För henne själv har filmen blivit ett sätt att både bevara farmodern och reflektera över sitt eget liv. Hon beskriver hur projektet gjort henne modigare och mer nyfiken på människor, inte minst äldre.

Jag vill inspirera folk att ta vara på sina äldre, att våga ställa de där svåra frågorna som inte hinns med över en fika. Alla bär på spännande historier. Jag kan inte tänka mig att det finns någon som är ointressant.

Farmors leriga händer är en hyllning till närvaro – och till en konstnär som formade livet med sina leriga händer, långt bortom vad som syns i kataloger och prislistor.”

”Jag vill att hennes figurer ska få ett emotionellt värde, inte bara ett kommersiellt. Hon var rolig, klok och världens bästa farmor. Jag hoppas att publiken ska tänka: ”Vad gick Lisa igenom när hon gjorde den här figuren?” snarare än ”Vad är den värd?”

Lärkdrill och Klosterpremiär på Blomberg

Café på Klostret har öppnat för säsongen. Vi vandrade dit idag från Blombergs stationssamhälle. Lärkan drillade högt i skyn, lärkan som ju är vårens sinnebild. Och inne på Klostret fick vi återigen njuta av de goda mackorna med rökt dovhjort😊

Sammandrabbningarna i det syndikalistiska Klara Folkets hus

Om detta läser jag i Artur Lundkvists ”Självportätt av en drömmare med öppna ögon”.

”Exhibitionistiska diskussionshästar bidrog till underhållningen, också om de saboterade den sakliga innebörden. Till dem hörde den permanent arbetslöse skådespelaren Charley Almlöf, som kallade sig Sveriges ende anarkist och ständigt visade upp sitt fyrverkeriartade temperament, och en blond yngling som hette Rydqvist, en talarstolens naturbegåvade charmör, som gärna räknade sig till diktarna fast han ingenting skrev. Han tog till och med upp tävlan med Harry Martinson i publiktjusning och rev ner applåder när han emfatiskt utropade: Harry, jag skulle vilja gå barfota med dig i Alaskas snö!”

”En strid gällde Lo-Johanssons skrift ”Jag tvivlar på idrotten” med Torsten Tegnér som främste motståndare. Återigen deltog vi unga solidariskt i eldgivningen, utom Ivar Lo själv som satt blek och skakad långt ner i salen och inte kunde förmå sig att säga ett ord. Angreppet på tävlingsidrotten var en farlig sak, alla partier och samhällsgrupper fjäskade för idrottsrörelsen, också författare och kritiker brukade böja sitt huvud i vördnad inför denna breda folkrörelse, som ansågs lika fysiskt och moraliskt fostrande som estetiskt tilltalande. Vi vågade hävda att idrotten främst ledde till stjärnkult, tomma kollektivorgier, de stora massornas försoffning och tanklösa förnöjsamhet: att den kort sagt var opium för folket. Tyvärr lyckades vi inte vända strömmen, utan idrottsraseriet fortsatte ohejdat.”

https://sv.wikipedia.org/wiki/Klara_Folkets_hus

Ann Heberlein: Regeringens migrationspolitik handlar om etnisk rensning

Häromdagen konstaterade Ann Heberlein att det inte var det här hon röstat fram – ordning och reda i migrationspolitiken innebär väl inte att bebisar och knappt vuxna utvisas. Det är ju kaos och vansinne!!!

Hämtat ur den här artikeln i SvD: https://www.svd.se/a/RjrnwA/tonarsutvisningar-splittrar-hogern-hur-manga-ska-utvisas

I egenskap av att ha sett Moderaterna inifrån talar Ann Heberlein om tre ”sår” och att utvisningarna ”skär” i många borgerliga väljare.

Ann Heberlein pratar för det första om förtjänstprincipen, en liberal sådan, som är helt grundläggande i den borgerliga ideologin. De borgerliga partierna säger ofta att den som anstränger sig, bidrar och gör rätt för sig också ska få stanna – men det menar Heberlein att regeringen inte lever upp till. 

Här är människor som gör exakt det som vi vill att människor ska göra. De utbildar sig, lär sig språket, betalar skatt och sköter sig. Det blir en öm punkt för borgerliga människor.

Det andra såret handlar om synen på familjen – en konservativ princip. I borgerligheten så tänker man att familjen är den viktiga egenheten, alltså att familjen är samhällets minsta beståndsdel.

Hon tänker på systrarna Donya och Darya från Mölndal som höll på att utbilda sig till sjuksköterskor, men så sent som i oktober fick sin utvisning till Iran verkställd. Samtidigt som övriga familjen är kvar i Sverige. 

Det är ju fruktansvärt att de utvisats dit, till en oroshärd och så händer detta, säger hon och syftar på USA och Israels attacker mot landet.

Det där tror jag skär i många borgerliga människor.

SD är fixerade vid etnicitet, tycker Ann Heberlein. Det är det tredje såret hon nämner. 

Det tycker borgerliga människor är jävligt ofräscht. De gillar inte det, utan tycker det är lite äckligt och att det smetar av sig på något vis.

Heberlein tycker att regeringens migrationspolitik handlar mindre om ordning och mer om ”etnisk rensning”.

Moderaterna har nog förlorat många potentiella kvinnliga väljare på det här – för det här är ofräscht.

Gábor Zoltáns Orgie

Den som har tagit del av innehållet i den här boken (och inte är sociopat) lär aldrig någonsin vidröra en av sverigedemokraternas röstsedlar.

https://www.dn.se/kultur/romanen-om-de-ungerska-pilkorsarna-stockar-sig-av-grymheter/

Pilkorspartiet i Ungern var högerextremt, nationalistiskt och antisemitiskt. Det hade 1939 blivit landets näst största parti, men var inte tillräckligt stort för att få regeringsmakten. Inte förrän 1944, när Ungern var på väg att kapitulera, grep tyskarna in med en ”specialoperation” och installerade Pilkorsarna med Ferenc Szálasi i regeringsställning. Deras korta maktinnehav mellan oktober 1944 och mars 1945 uppvisade ett skräckvälde, ett våld utan like.

Gábor Zoltán påminner med sin skildring av fascistiskt våld (en nedstigning i helvetet!!!) om att människan inte har någon botten.

Man inser att de fascistiska traditionerna i Orbáns Ungern inte kommer ur intet.

Vi får aldrig glömma, och vi måste gemensamt komma överens om att det som skedde under Förintelsen aldrig får ske igen.

Jag undrar vad Alf Svensson tänker om att kristdemokraten Ebba Busch är förtjust i Jimmie Åkesson, som i sin tur är betuttad i Victor Orbán och hans fascistregim – en regim som hyllar Pilkorsrörelsens vedervärdiga tankegods.

Det är lätt att förstå varför SD:s hårda kärna gillar Viktor Orbáns Ungern

Nu har jag fått den i min hand, boken om de vidriga Pilkorsarna i Ungern.

Pilkorsarna var Ungerns eget nationalsocialistiska parti. ”Stå fast!” löd deras hälsningsfras. Under andra världskriget blev man bundsförvant med Italien och Tyskland. 

https://www.levandehistoria.se/fakta/forintelsen/forintelsen-i-ungern

Pilkorsarnas tankegods genomsyrar den nuvarande ungerska regimen.

Författaren bekymrar sig i slutet av boken över att allt fler ungrare idag öppet visar större samhörighet med pilkorsarna än med deras offer.

Och det där med SD:s förkärlek för Orbáns Ungern, det väcker stort obehag hos alla som är vid sunda vätskor.