Bengt Rahms blogg

Alex Schulman skulle någon gång vilja berätta för Bengt Westerberg vilken inverkan han haft på Schulmans liv. Han glömmer aldrig när Westerberg reste sig från tv-soffan på valnatten 1991. Bengt Westerberg hade under valrörelsen gjort klart att han inte tänkte regera med ett främlingsfientligt parti – och lämnade studion när Ny Demokratis Ian Wachtmeister kom in. Alex Schulman var 15 år och var väl mottaglig för den typen av storslagenhet hos människor, en idé om att det fanns en kärna i var och en, och den kärnan får man inte svika.

Det Westerberg gjorde fick Schulman att rysa, det gav hopp, också om Schulman, för om det finns en kärna i Bengt Westerberg , så kanske det även finns en i honom själv.

Det är nåt med att se en person förlora sin inre kärna som är jävligt otäckt, som Simona Mohamssons helomvändning vad gäller sverigedemokraternas medverkan i en regering.

Ulf Kristersson förlorade sin inre kärna för många år sen, den gången när han lovade Förintelseöverlevaren Hédi Fried att inte samarbeta med SD. Sen han svek det löftet är han helt och hållet tom för Schulman, han är ett skal. Och Ebba Busch är kärnfriast i hela Tidögänget.

Någon enda gång skulle Alex Sculman vilja veta: Vilken är din övertygelse på riktigt? Vilket Sverige tror du på? Säg tydligt ja till nåt. Säg tydligt nej till nåt. Ta ordentlig ställning en gång i livet. Ryt ifrån, ställ dig på en sida och stå kvar där. Res dig från studion och gå.

Men Jimmie Åkesson är trogen sin inre kärna. Han kommer köra över varenda en i valet, ta de utsträckta händerna som kommer i hans väg – och krossa dem, en efter en.

Men rubriken på Schulmans utmärkta artikel måste man lämna därhän:

https://www.dn.se/sverige/alex-schulman-jimmie-akesson-framstar-nu-som-den-mest-sympatiske-partiledaren/

Så skrev Astrid Lindgren några dagar innan andra världskriget bröt ut.

Einstein (som självklart insåg att det skulle handla om kärnvapen): Jag vet inte med vilka vapen tredje världskriget kommer att utkämpas, men det fjärde världskriget kommer att utkämpas med kofötter (i den engelska originaltexten står det ”sticks and stones”, dvs pinnar och stenar).

Ett tredje världskrig med kärnvapen skulle vara så förödande att den mänskliga civilisationen skulle gå under och kastas tillbaka till en ytterst primitiv nivå.

Galningarna är redan på plats, som Trump som idag säger sig vilja fortsätta bomba en viktig ö i Iran ”bara för skojs skull”.

Vi är nu inne på tredje säsongen av denna socialrealistiska kriminalserie. Bron var riktigt bra. Happy Valley spelar i samma division, dvs i den allra högsta.

Det finns bara en trovärdig förklaring. De 13 i partistyrelsen verkar enbart se till sitt eget bästa, sina riksdagsmandat, egna intressen och inte alls till Liberalernas bästa.

● Sverigedemokraterna har som uttalat mål att tillintetgöra liberalismen.

● Sverigedemokraterna hyllar Viktor Orbáns totalitära och auktoritära Ungern och ser landet som en förebild. Ett Ungern som dessutom aktivt motarbetar EU i alla lägen och hindrar Ukraina från att aktivt försvara sig mot Rysslands grymma krigföring.

● Sverigedemokraterna har en omodern syn på kvinnors rättigheter, som divergerar från allt vad Liberalerna står för.

Läs insändaren i DN:

https://www.dn.se/insandare/landsmotet-maste-stoppa-mohamsson-farliga-vag/

Ur Artur Lundkvists memoarbok ”Självporträtt av en drömmare med öppna ögon.” Första resan till Sydamerika, inte långt efter krigsslutet:

”Båtresan upp till Callao i Peru blev minnesvärd. Det var i den kyliga Humboldtströmmen och fartyget nästan plöjde sig fram genom jättemaneter och fiskstim. Fågelmolnen förmörkade bokstavligen solen och dök efter fisk i ett enda blixtrande av vita kroppar. Havsklipporna där fåglarna höll till låg och rök som offeraltaren av färsk spillning.”

”Världens högsta järnväg förde mig och en reskamrat genom ett sicksacksystem femtusen meter upp i Anderna, där lamadjuren stod i profil mot avgrunderna i långhalsade grupper likt fåglar och indiankvinnor tömde sina supar, med barn på ryggen och en virvlande slända i handen.

Vi åkte utmed branterna i en gammal indianbuss som var så låg att vi nästan måste ligga ner, och det tycktes bara vara att välja mellan att dö blundande eller med öppna ögon. Indianerna satt på huk, i runda filthattar, tuggade koka och skrattade, pekade på en madonna av stanniolpapper som dansade i ett snöre framför föraren och bevarade våra liv.”

När järnvägarna byggdes delades de upp i tre kilometer långa sträckor. På varje sådan sträcka placerades det en banvakt, med tillhörande stuga för familjen.

Tågen fick inte spåra ur, och det ansvaret vilade på banvakten och banmästaren.

Dessvärre har liberalerna inte längre någon som vakar över partiets göranden och låtanden. Rågången mot SD och nazismen är underminerad, i praktiken avskaffad. Makt är viktigare än ideologi.

Det liberala partiets saga lär vara all efter dagens katastrofala beslut, med tillhörande kram. Snacka om urspårning!!!

I ett liberalt parti får man gärna vara kluven, men aldrig någonsin brun. Och därmed basta!!!

Idag på eftermiddagen skulle det komma tio distriktssköterskor på kafferep. Jag kunde ha stannat hemma men tog det säkra före det osäkra och hoppade på bussen till Trandansen (med byte på Skara busstation).

Strax före avtagsvägen till Sävare kyrka såg jag två älgar på ett gärde. En bra start på utflykten!

Jag hade inte gått många meter där i Bjurum när det dök upp en röd glada! Och då blir man såklart glad.

Det var betydligt fler tranor än vad jag hade trott, säkert ett tusental. Flest var de vid Vadboden.

Där fanns olika sorters gäss och ett antal sångsvanar. På vandringen mot Bjurums kyrka hörde jag en lärka. Och där i lä bakom kyrkogårdsmuren (det blåste hårt och kallt) blev det en värmande fika!

Men var fanns tofsviporna? Jo de dök upp när jag var åter vid Trandansen, i en flock om ett sjuttiotal vipor!

Besöksnäringen hade inte mycket att hämta. Jag stötta blott på fem individer! Och det bidrog till att det blev en lyckad utflykt. När det är fler människor (och bilar!!!) än tranor är det inte lika kul.

Och nu inte en enda distriktssköterska så långt ögat kunde nå😊

Fåglarna får ni se på på denna plansch!

Om man går in på Min karta och går till flygbild 1975 dyker Vadboden upp (de byggnaderna är nu borta)

Rötter om gårdens läge: https://www.rotter.se/premium/svenska-ortnamn?orderby=lan&ordering=DESC&start=61725

Tre dagar i rad har jag ställt klockan på ringning prick klockan sex.

Inte sedan jag slutade jobba 2017 har morgonrutinen varit så reglerad (men jag brukar faktiskt kravla mig upp strax efter sex även i vanliga fall, och under de arbetsamma åren ringde klockan alltid 04.55).

Vad är då orsaken till veckans alla klockringningar? Jo jag har utsetts till husansvarig under den OVK som pågår, och har servat ventilationsexperterna med nycklar tillhörande frånvarande föreningsmedlemmar. Igår morse handlade det om tolv nycklar, nästan lika svåra att hålla isär som orkidée-nycklarna i Ursings gamla slitna Fältflora!!

Här var de bara nio, icke att förväxla med samfundet med samma antal (vars Stora pris Artur Lundkvist tilldelades 1963).

Brottsförebyggande rådet låter antyda att nycklarna är åter i rätta händer. Man vet ju aldrig vad det är för skumma figurer som tar del av innehållet i denna blogg🫣

En efterlängtad premiär!!

https://www.svtplay.se/video/KRo2wmX/farmors-leriga-hander-en-film-om-lisa-larson

Art Notes om filmen:

https://www.artnotes.se/farmorslerigahander

”Titeln Farmors leriga händer syftar inte bara på keramiken Lisa Larsson, utan på en hel livshållning.

Hon hade ett sätt att ta på saker som var väldigt utforskande. Hennes händer kunde skapa liv. Det var fascinerande att se hur en kladdig lerklump blev en levande figur – och hur närvarande hon var i det ögonblicket, berättar barnbarnet Emilia.

Genom händerna förstod Emilia både sin farmors konstnärskap och hennes sätt att vara i världen. För henne själv har filmen blivit ett sätt att både bevara farmodern och reflektera över sitt eget liv. Hon beskriver hur projektet gjort henne modigare och mer nyfiken på människor, inte minst äldre.

Jag vill inspirera folk att ta vara på sina äldre, att våga ställa de där svåra frågorna som inte hinns med över en fika. Alla bär på spännande historier. Jag kan inte tänka mig att det finns någon som är ointressant.

Farmors leriga händer är en hyllning till närvaro – och till en konstnär som formade livet med sina leriga händer, långt bortom vad som syns i kataloger och prislistor.”

”Jag vill att hennes figurer ska få ett emotionellt värde, inte bara ett kommersiellt. Hon var rolig, klok och världens bästa farmor. Jag hoppas att publiken ska tänka: ”Vad gick Lisa igenom när hon gjorde den här figuren?” snarare än ”Vad är den värd?”

Café på Klostret har öppnat för säsongen. Vi vandrade dit idag från Blombergs stationssamhälle. Lärkan drillade högt i skyn, lärkan som ju är vårens sinnebild. Och inne på Klostret fick vi återigen njuta av de goda mackorna med rökt dovhjort😊