Kan innehålla spår av sanning, med inslag av humor, samt ett inte ringa mått av rena överdrifter.
På sin väg mot nordligare trakter har Limhamnfamiljen mellanlandat i ett Lidköping som just nu präglas av rena istiden. Frampå kvällskvisten dök Selmas lillkusin Majlis upp. Hon hade ägnat dagen åt skridskoåkning på de närmast bottenfrusna dammarna öster om Brakelundsfältet. Jag har spanat efter isbrytaren Ale de senaste veckorna, men han (den gamle sagokungen) tycks ha kört fast i Vänersborgsviken.
”Pappa nämner en broajävel. Vi står vid idrottsföreningens klubbhus, på väg till någon bortamatch. Pappa är en av föräldrarna som skjutsar. Eller rättare sagt en av fäderna: detta är en manlig värld. Troligen står man och pratar om bästa vägen till Vankiva eller till Bjärnum eller var vår match nu spelas; detta är en värld där sakkunskap står högt i kurs, där tipset om en genväg som sparar fem minuter skattas lika högt som kunskapen om hur en Ford Escort ska kallstartas eller ett flyttlass ska packas. »Broajäveln« ligger nog på den väg pappa just har förespråkat som den bästa. Det är ett normalt sätt att substantivera i Göinge, en värld full av bilajävlar, ungajävlar, vägajävlar.”
Hämtat ur Jesper Högströms bok Smultronstället, en bok som kan rekommenderas.
Jag jobbade inom hälso- och sjukvården i hela 47 år, med start som sommarvikarie på neurosavdelning 2 A på Falbygdens Sjukhus 1970. Mitt sista arbetspass gjorde jag på en korttidsavdelnig – hösten 2017.
I många år jobbade jag sisådär 22 helger, plus helgdagar mitt i veckan. Men gudskelov slapp jag EU:s så kallade hälsoscheman.
En bra debattartikel i GP om dessa allt annat än hälsosamma scheman:
Det är lätt att förstå varför den helgjobbande personalen i vården mår pyton.
Vandelskravet gäller uppenbarligen inte för migrationsministerns egen familj.
Det är lite svårt att stava till ministerns namn. Två s? Två l? Om två s – två versaler??
Världen fanns långt innan vi människor äntrade scenen och gjorde planeten till vår, och utnämnde oss själva till naturens herrar.
Till Tomas Bannerheds krönika i Sveriges Natur. Det var en kväll för gudar.
I ”Smultronstället” skildrar Jesper Högströms sin fars kapsejsade klassresa. Det blir ett ödesdrama om drömmar och skam, ”böss” och ”satsa på dig själv”-Sverige. Petter Lindgren läser en ”riktigt, riktigt bra bok”.
Höjdpunkten i faderns karriär är invigningen av Tempo-varuhuset Smultronstället i Hässleholm 1976, en veritabel galaföreställning avrundad med en kraftmätning mellan diskuskastaren och kulstötaren Ricky Bruch och tyngdlyftaren Hoa-Hoa Dahlgren.
Skildringen av Tempo-varuhusets förtrollade inre, ”en materialiserad postorderkatalog”, är magnifik.
Tipset om den fantastiska dokumentären ”Vår jord” fick jag i Götene Tidning. En av de lantbrukare som medverkar är Per Fredriksson på Storegår’n i Kestad.
https://www.gotenetidning.se/p/gotene-tidning/2026-02-04/r/1/1/4599/2094326
Vinter OS i all ära, men det som visas här är oändligt mycket viktigare än en och annan medalj i skidskytte.
Vid ingången till Konsthallen hittade jag en tavla, målad av Lars-Erik Ström. Som konstnär verkade han i Broby skola, där Idas café numera huserar.
Lars-Eriks konstnärsvänner hyllar hans konstnärliga gärning:
Helgens läsning:
Det tog 15 år innan vi började titta på Bron, med den härliga autistiska kommissarien Saga Norén i en huvudrollerna. Det blir ett avsnitt varje dag – då vi sitter som klistrade framför apparaten.
Vi känner igen det hus där seriens tidningsredaktion är belägen. I just de lokalerna har en av våra döttrar sin arbetsplats.
Idag besökte vi Lundsbrunns kurort, som har fått en ny ägare sedan vi var där förra gången.
Gästerna var få, och maten riktigt usel (men personalen var rar).
Det finns således fler hus som snart riskerar att stå tomma.
Ägarna har av allt att döma ett allt annat än vinnande koncept:
Bengt Rahms blogg 