Rapporten från IPCC är inte på något sätt oväntad för dem, som likt bloggaren, har ägnat hela sitt vuxna liv åt kampen mot luftföroreningar. I bloggarens fall började kampen redan i slutet av 60-talet, under tonåren.
Men det är ändå en skrämmande läsning. Att det skulle gå att begränsa temperaturökningen till 1,5 grader är totalt omöjligt. Även 2 graders ökning verkar vara ett rent önsketänkande när vi i själva verket i rask takt kör på mot alla tiders skräckscenario – dvs 3 graders temperaturökning – och om helvetet har några gradskillnader, kanske ännu värre.
KTH-professorn Staffan Laestadius i dagens SvD Kultur:
”Men varken på global nivå eller i vårt eget land har vi på allvar lagt om rodret bort från dagens undergångskurs. Vi flyger mer än någonsin. Vi köper fler fossilbaserade bilar. Vi äter allt mer kött. Användningen av olja och kol, liksom den globala materialförbrukningen, ökar. Inte minst gäller det plasten som nu återfinns överallt i vår livsmiljö. Världsekonomin är tyngre än den någonsin varit.
Vad dagens unga ser, men de äldre i sin praktik väljer att negligera, är den moraliska dimensionen i allt detta. Jorden är snart förbrukad. Vi har två, kanske tio, år på oss att kraftigt reducera våra anspråk på planeten om det ska finnas något kvar för våra barn att bygga sitt välstånd på. Våra barn kommer att utveckla ny teknik för sitt välståndsbygge, som vi gjort, påstår en del. Men det är inte sant. Vi har byggt vårt välstånd genom att öka resursanspråken på en ändlig planet. Vår frihet är fossilberoende.
Uppgiften för våra barn är att skapa en ny och fossilfri välfärd samtidigt som anspråken på planetens allt mindre resurskapital måste reduceras kraftigt och mycket snabbt. Den planet vi överlåter till dem kommer – som vi nu beter oss – inte att ge dem rimliga överlevnadsvillkor.
För var dag av business as usual ställer vi våra barn inför en alltmer omöjlig uppgift. Och vi kan inte säga att vi inte vet vad vi gör. Här och nu utvecklas en moralisk-etisk kris som blir allt djupare. En del väljer att blunda för den. Andra letar efter moraliska kompromisser och beteenden som bara förstör lite lagom.”
Bloggarens kommentar: Den sista meningen i Laestadius artikel är det många som behöver reflektera över, även bloggaren.
I dagens Norra Skåne (se bild): SAS är både en temperaturhöjare och en humörsänkare. Jordklotet skälver av ilska och bloggaren hötter med näven uppåt skyn.
Bengt Rahms blogg 