På kvällarna hör bloggaren hur bilarna far fram på isen vid Framnäs Camping.
Det han hör är på något vis det yttersta beviset på att livet (för vissa) är som en påse, totalt innehållslöst – om man inte fyller det med något. Som att köra varv efter varv efter varv i mörkret ute på isen, så meningslöst.
När bloggaren kom hem ikväll med lokalbussen satte han på ugnen på 200 grader, tog ut det som var kvar av Erlands ”risgrynskorv” och rörde ner ett ägg.
Efter 30 minuter var puddingen klar. Mattipset hade han fått av Annes nya kompis från Skara, hon som bor där bloggaren tillbringade sina första fem år i livet.
Och gott smakade det, och mätt blev han. Det var ju det som var meningen.
Bengt Rahms blogg 