Det är inte ovanligt att insändare och andra debattinlägg undertecknas med ”skattebetalare”. Fast skattebetalare är vi faktiskt allihopa, de flesta dessutom stolta sådana.
Följaktligen borde det finnas ett lämpligare sätt att ge tyngd åt sitt inlägg. Sitt eget namn är aldrig fel – men knappast ”skattefifflare”, ”skattesmitare”, ”skattekverulant” eller ”skatteflykting”. Det säger faktiskt sunt förnuft.
Däremot genererar tidningen ”Sunt förnuft” säkerligen många ”skattebetalare” till insändarsidorna.
Den tidningen låg i väntrummet på Öron-, Näs- och Halsmottagningen på dåvarande Kärnsjukhuset (nuvarande Skaraborgs sjukhus) i Skövde när jag gjorde min praktik därstädes 1974.
Det häpnadsväckande var att tidningen var adresserad till överläkarens hemaddress på andra sidan Billingen. Ett rätt osunt tilltag kan tyckas, detta att släpa med den till arbetsplatsen. Men de som tjänar bäst gnäller av någon anledning alltid mest.
Jag borde tvivelsutan ha skrivit en insändare om saken, dock med risken att för sådan näsvishet ha blivit tagen i örat av den skattetrötte men med skattemedel högt avlönade öronöverläkaren. Jag hade kanske rent av tvingats fly mottagningen, hals över huvud.
Bengt Rahms blogg 