Abisko Östra, Hässleholm och Suntak har något gemensamt

Suntaks gamla kyrka har idag förklarats som statligt byggnadsminne. Det var på en gård på andra sidan landsvägen som min mor föddes 1923.

Ur Skaraborgsbygden:

Det måste ha varit på den gården som min mor blev stungen av över 100 jordgetingar när hon var i 2-årsåldern. Hon lär ha legat medvetslös i flera dagar och smordes med Lazarin. Någon läkarkontakt var det aldrig tal om

Elsas dop företogs sannolikt i Suntaks nya kyrka som stod klar i början av 1900-talet. Arkiktekt var Folke Zettervall, Statens Järnvägars chefsarkitekt under många år. Han gjorde ritningar till 260 stationshus över hela landet. Flera av dem är numera byggnadsminnen  – som stationshusen i Hässleholm och Abisko Östra.

Men vem som har ritat Suntaks station på den numera nedlagda järnvägen mellan Vartofta och Tidaholm har jag ingen kännedom om. Men så mycket vet jag att jag fick följa med min far på diselloket under andra halvan av 60-talet. Målet var varken Suntak eller den närbeläggna hållplatsen Suntakstan. Vi skulle till den riktiga stan, Tidaholm eller Labbås som den också kallas. Godsvagnar levererades och hämtades vid de stora industrierna, dvs  Marbodal, Bofors och Tändsticksfabriken.

Den resan var verkligen ett minne för mig, till och med ett statligt sådant. Jag hade, mot regelverket, fått följa med på ett av Statens Järnvägars lok. På återresan, när vi inväntade mötande snälltåg i Vartofta, fick jag gömma mig. Tänk om någon hög SJ-tjänsteman hade fått syn på mig. Det kanske inte hade blivit Tidaholmsanstalten utan snarare samhällstjänst.

Då som nu fanns det växlar och spår som snöat igen, där man som ung samhällsmedborgare kunde ha tagit ett handtag. Sträckan mellan Vartofta och Falköping är särskilt utsatt när snöstormarna är som värst. Men minns jag  rätt skedde resan en vacker sommardag. När vi hade kommit fram till Falköping C fick jag snabbt kuta iväg från godståget. Godsvagnarna växlades för vidare färd ut i världen.

Det som fortfarande grämer mig är att min bror fick följa med på ett riktigt ellok ända till Hallsberg, inte långt från Kumla. Men även han klarade sig undan lagens långa arm.

Tänk vad lätt det är att spåra ur i sitt resonemang. Vi började i Tidaholm och slutade i Hallsberg. Vad hade vi där uppe att göra?