Anne var ute och fikade med sina distriktssköterskekompisar nu i eftermiddag. Jag tog en kopp kaffe och några marmeladstinna knäckemackor. Sedan blev det bussen till Willys. Nere vid Plastgatan hade kommunen avverkat ännu fler träd. Varför kan man undra. Klimatsmart är det då rakt inte.
När vi handlar brukar vi ha koll på om något säljs till reducerat pris. Beror prissänkningen på att utgångsdatum är i antågande måste man rannsaka sitt samvete. Om man avstår köp kanske ingen annan spekulant dyker upp, varvid varan kastas i soporna. Och det vill man inte medverka till.
Men idag var det ingen tvekan. Pastejasken hamnade omedelbart i varukorgen, bland potatis, räkor och äpplen.
Bussen gick precis när jag kom ut ur butiken och det var 20 minuters väntan på nästa. Det fick bli en rask och därmed aningen svettig promenad.
Pastejen smakade alldeles utmärkt, men en starkt bidragande orsak till upplevelsen var givetvis Annes dagsfärska surdegsbröd.
Sådant bröd får man titta förgäves efter i stadens butiker. Och skulle det mot förmodan ändå saluföras kunde man glömma det där med fyndpris pga kort datum.
Bengt Rahms blogg 