Den nyheten är nog rena dynamiten

Nu har det kommit en förklaring till varför Alfred Nobel var så ensam och melankolisk.

Utdrag ur artikeln i SvD:

Så här skrev Alfred till brodern Robert i ett brev: Doktorn försäkrar att det är den gamla Venus som hoppat fram och han har ansett det nödvändigt att bekanta henne med Merkurius. Allt detta är väldigt trist.”

Formuleringen kan synas dunkel men var fullt begriplig för samtiden. Den är en parafras på det engelska uttrycket ”A night with Venus and a life with Mercury.” Översatt till modern svenska: En natt med [kärleksgudinnan/planeten] Venus och ett liv med [guden/planeten] Merkurius.

Mercury” är på engelska inte bara benämningen på en planet utan också på kvicksilver. Vad Alfred berättar, på ryska för att det inte skulle förstås av andra än brodern, är att han har syfilis och har föreskrivits den på den här tiden vanliga behandlingen – en kvicksilverkur. Formuleringarna ”gamla Venus” och ”hoppat fram”, liksom beskrivningen av symptomen, tyder på att det rör sig om syfilis i ett av sjukdomens senare stadier. Smittotillfället låg med andra ord ett tag tillbaka i tiden.

Primär syfilis yttrar sig i sår på infektionsstället som läks efter en till två månader. Då inträder det sekundära stadiet, som vanligtvis involverar hud, slemhinnor och lymfkörtlar. I likhet med primär syfilis smittar patienten via sina sår under detta stadium. Efter tre till sex veckor försvinner de akuta symptomen, varpå en så kallad latensperiod inträder då sjukdomen är vilande. Den kan vara alltifrån tre år till femton. Därefter inträder det tertiära stadiet, som yttrar sig i symptom från hjärta, skelett och centrala nervsystemet, ibland också i hudproblem. Detta stadium är inte smittsamt.

Att döma av formuleringen i brevet till Robert var Alfreds ”Venus” av det tertiära slaget: en gammal bekant som efter en symptomfri latensperiod har gett sig till känna igen.