Idag-sidan kommer i morgon med en artikel om det goda åldrandet.
Det kanske är klokare att ”bara” vara än att ständigt göra.
Lyft och insprutningar i all ära, men rynkor antyder om livserfarenhet och klokskap. Tänk om hjärnan vore helt slät, utan vindlingar…
Så här kan människors syn på det goda åldrandet se ut, enligt de fyra områdena i Sandra Torres modell:
• Tid: – I väst är det vanligt att tänka på det goda åldrandet med en framtidsinriktad blick. I andra delar av världen kan detta handla om att ha en dåtidsinriktning. Där kan en förankring i ens historia vara det som är mest intressant, och något man utgår från även när man blickar framåt.
• Aktivitet: – I västvärlden är det mer typiskt att aktivitet utgår från att göra, i asiatiska kulturer och Mellanöstern är det mer vanligt att det är att vara , ägna sig åt kontemplation. I en ”göra”-inriktad kultur vill man fortsätta att ha många bollar i luften, och tycker ofta att det ska synas att man får något gjort. I ett ”vara”-inriktat sammanhang kan aktivitet som äldre handla om att tänka, odla sin visdom, blicka tillbaka.
• Relationer/autonomi : – När ett ”normalt” synsätt på åldrandet innebär att förbli självständig så länge som möjligt, blir det typiskt att tänka att man inte vill bli en börda för barnen. Men autonomi betyder olika saker redan inom EU. I södra Europa tolkas det som att klara sig med hjälp av sina barn så länge som möjligt.
• Människa-natur/bemästra kroppen: – I svensk reklam är det aktiva åldrandet samma sak som att det inte ska synas att man åldras. Tanken att man kan bemästra naturen är något vi verkar förlita oss på i ett högindustrialiserat land. Men det är inte särskilt typiskt i asiatiska kulturer.
Bengt Rahms blogg 