Morrhåren kan även visa sig inne i Toyotan, i flygplan eller i kärnkraftverk. Då kan det vara fara å färde.
Min ingifta morbror Samuel var stolt ägare av en liten Morris som han och min moster Anna-Lisa kom farande i från Tibro till kalaserna hos mormor och morfar i Sätuna. Det var på 60-talet och några år in på 70-talet, långt före kretskortens tid. Efter kaffet stod alla manliga besökare samlade kring bilen. Motorhuven var uppfälld. Blickarna beundrade innanmätet. Motorn startades. Ett litet morrande hördes. Sedan spann den som en katt, av ren välmåga!
Tilläggas kan är att den kvinnliga publiken ägnade sig åt väsentligare uppgifter. Annars hade gubbarna inte fått något kaffe. Om så skett hade det nog morrats en hel del.
På det nedre fotot står Samuel i mitten och Anna-Lisa till höger. Som synes på det övre fotot fanns det ingen kaffebryggare att tillgå. Men det handlade ju enbart om kokekaffe på den tiden när detta begav sig.
I den där gamla bunken som hänger ovanför spisen förvarar jag mina läkemedel. Tur att den är gjord av koppar och inte av tenn.
Och tur att tillsynsmyndigheten inte kommer på besök. När jag ansvarade för akutläkemedelsförrådet på jobbet var det ordning och reda. Här ligger pillren huller om buller. Man kan nästan tro att den ansvarige har drabbats av kortslutning. Härdsmältan väntar runt hörnet.
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=7168370
Bengt Rahms blogg 