I vårvärmen segar vi oss uppåt i backarna strax ovan Blombergs herresäte. Kaffestunden hägrar men det är flera km kvar till Västerplana rastplats. Tranorna har det lättare. Med hjälp av termiken kan de ta höjd innan språnget över Europas tredje största sjö.
Efter kafferasten fortsatte vi i riktning Martorpsfallet. Men där var det mera allfarvägen vad gäller vandrare. Många hälsade inte och det kändes nästan som att gå mellan Stockholm C och T-Centralen. Så illa beter vi oss inte i den svenska naturen. Där bekräftar vi varandra med en artig och glad hälsning. Svårare än så är det inte att visa prov på vanligt hederligt hyfs.




