Skyll inte allt på Björklund

I somras slängde jag käft med liberalernas ledare när han kastade yxor på Läckö slott.

Men oroa er inte. Det var ett arrangemang som hörde medeltiden till.

Idag möttes vi igen, men nu hade Jan fått flytta upp en klass.

Tåget från Stockholm C blev dock nästan 10 min försenat pga avhysning av två resenärer.

I höjd med Hallsbergs godsbangård var det så dags igen. Då stoppades tåget i 15 minuter, på polisens begäran.

Men skyll inte allt på Björklund. Han är juste, även om vi inte delar alla åsikter. Och det är ju så det skall vara i en levande demokrati.

Och nu är bussen framme i Lidköping, lite sen – men vad gör det när man reser både hållbart och många tillsammans i bästa samförstånd.

Tillägg: När lokalbussen mot Stenhammar passerade järnvägsövergången vid Läcköblommor gick bommarna ner och vi fick rödljus för tredje gången. Men då var Jan Björklund redan framme. Han hade grönt ljus hela vägen från Skövde till Göteborg.

Att i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidnings och Torgny Segerstedts anda fortsätta kampen mot nazister i alla de former är en uppgift som Björklund klarar med bravur.

Likadant torde det vara med kommunister i olika skepnader. Vid Lenins död 1924 skrev Segerstedt en dödsruna som underströk att grymhet och hänsynslöshet hade präglat samhällsbygget under den sovjetiske ledaren: ”Stor var Lenin som ett gissel för människorna. Stor var han som förintare. Stor var tragiken i hans verk och hans öde. Större ännu var tragiken i det öde, som genom honom beskärdes hans folk.” Björklund är helt säkert av samma åsikt, och jag med honom.