Oskicket med att anlägga plastgräs på fotbollsplaner och lekplatser gör mig upprörd. Inte är det bättre med asfalten som breder ut sig på det grönas bekostnad.
Ett skräckexempel är hur det ser ut kring ett nyetablerat företag på Plastgatan. Asfalt och sten till 100% tyder på obefintlig kunskap om och intresse för miljöfrågor.
Martina Rask skriver idag om rivningen av RIA-huset. Man skyller på buller från järnvägen. Men moderaterna har vett att försöka stoppa rivningen. Ingen normalt funtad människa vill väl att hela tomten skall förvandlas till en parkeringsplats.
Om nu kåken ändå rivs – låt anlägga en äng. Det kan man göra på många ställen i kommunen där asfalten, med politikernas goda minne, har fått ta överhanden.
Även i villaträdgårdar går det att anlägga små ängar – till nytta för pollinerare och därmed för den biologiska mångfalden, för mikroklimatet och för den psykiska hälsan. Så riv upp de förfärliga stensättningarna i trädgårdarna. En påse med ängsfröer är lätt att få tag på. Fröerna säljs även i storpack.
Idag åker vi till en son med familj i Skåne. På villatomten finns en äng. Den har funnits där sedan huset byggdes för 60 år sedan. Och alla trivs – blommor, bin och vi människor – på och invid denna blommande äng.
I Grästorp, av alla ställen, löper man linan ut. Till och med det levande gräset får stryka på foten när ängsmarken tar över.
Bengt Rahms blogg 