…och det fortfarande gick att ta sig dit på ett anständigt sätt.
Jag tycker mig kunna se en kiosk i bakgrunden där man borde ha kunnat köpa sig något som kunde stilla köphungern.
Att denna prylhunger så småningom skulle få hela landskapet att förödas – av köplador, långtradare, bilar, bussar och parkeringsplatser – är ett kapitel i historien vi borde ha sluppit uppleva.
Men som vanligt: När bloggaren skriver något kritiskt som kan reta allmänheten – ta det hela med ro. Han menar visserligen det han skriver, men oftast med ett leende på läpparna. Den som saknar anlag för humor bör nog upphöra med följandet.
Foto Järnvägsmuseum
Bengt Rahms blogg 