Anne viftade oroväckande med tygkassen innehållande de bakelser vi hade inhandlat på Café på Klostret. Hon glömde nog av sig under telefonsamtalet med Elisabeth i Gamla Barkarby.
Och jag försummade att hålla ett vakande öga på de kor/tjurar? som brukar uppehålla sig på Västerplana storäng. Med ett nyopererat ben vill man inte gärna ha en skock folkilskna kreatur i hasorna.
Men vi klarade oss helskinnade. Så gjorde även bakverken. Trots det riskfyllda viftandet!
Bengt Rahms blogg 