Jag läser i Norra Skåne att Ballingslövs kök firar 90 år idag. I hyllningsartikeln finns det inget som avslöjar att hela 35,1% av Ballingslövborna röstade på SD i EU-valet.
Det dystra resultatet behöver ju inte betyda att de som jobbar på ortens största företag röstar brunt. De anställda är säkert medvetna om att vill de ha kvar sina jobb är unken, brun, EU-kritisk nationalism inget framgångsrecept.
EU må ha sina nackdelar men den som är resistent mot populistiska rörelser ser även många fördelar. Vad gäller Ballingslövs kök är export en sådan, rent av livsavgörande, fördel.
Det gäller att stoppa ner rätt sedel i urnan nästa gång, om man vill ha jobbet kvar.
Det gäller inte bara i Ballingslöv utan i hela landet. V och SD vill gå ur, men vi som vill ha jobb, mänskliga rättigheter och fred, vi röstar för en fortsatt europeisk gemenskap, och mot nationalistiskt färgad inskränkthet.
Tillägg: Vi tog vårt kök från Vinninga Snickeri och bytte bara själva luckorna (varför skall man byta det som är helt?). På den orten var de bruna ”bara” 16% i EU-valet.
Lagen om alltings jävlighet är således relativ. Det finns olika nyanser av brunt, till och med på köksluckorna.
Men tänk på att även i Skåne är de allra flesta positiva till mångfald och skrapar man lite på ytan hos de enfaldiga hittar man oftast ett riktigt gott hjärta som klappar, för alla.
I Hässleholm är befolkningen mycket mer benägen att hälsa på okända mötande på stadens trottoarer och gångvägar jämfört med i Lidköping.
Vad gäller plikten att stanna för fotgängare vid övergångsställen segrar Hässleholm med hästlängder.
Vanligt hederligt hyfs, artighet och laglydighet tycks alltså inte vara kopplat till partifärg. I Lidköping ser jag ofta rött, något det sällan finns anledning att göra i Göingebygden.
Bengt Rahms blogg 