Eventuella läsare av bloggen kanske undrar varför jag hela tiden upprepar budskapet om det ohållbara med allt onödigt (= det mesta) flygande, bilåkande och konsumerande.
Anledningen är den att kampen för miljön har varit mitt huvudintresse alltsedan skoltiden. Hans Palmstiernas bok ”Plundring, svält, förgiftning” från 1967 var en väckarklocka för mig. Den kom att få ett enormt genomslag och väckte människor till insikt om att en global miljökris hotade mänsklighetens överlevnad.
En annan förebild var Georg Borgström som blev världskänd för sina debattinlägg om den orättvisa fördelningen mellan fattiga och rika i världen, människans rovdrift på naturen och risken för en global brist på livsmedel.
Att skydda biosfären mot människans rovdrift av densamma är min stora livsuppgift. Andra lägger krutet på hjälporganisationer som Röda Korset och Rädda barnen, eller kämpar för kvinnors rättigheter i en värld där ”gubbarna” fortfarande vill styra och ställa.
En sak är säker: Jag kommer inte att ge upp min kamp, vare sig här i bloggen eller i livet i övrigt.
Den som stör sig på ”Bengts förnöjsamma tankar” får leta reda på en mer undfallande bloggare, en som inte drar sig för att gång på gång passera en sådan där gate på Landvetter, Sturup, Bromma eller Arlanda.
Men jag har en egen uppfattning om vart den där porten leder, och det är inte till något Paradis.
Bengt Rahms blogg 