Skaragatan är en mångkulturens gata. Det kunde vi konstatera vid dagens promenad. Efter ett kort besök hos alltid lika trevliga Karviks (jag hade glömt var jag lagt senilsnöret och var tvungen att köpa ett nytt) promenerade vi vidare österut.
Först passerade vi en livsmedelsbutik som drivs av invandrare och där grönsaker och frukt ligger prydligt uppdukade utanför butikslokalen. Och kommersen var det inget fel på!
Nästa mångfaldsbutik är en som saluför Thailändska livsmedel.
När vi hade passerat Troja sa Anne att vi går in på den Libanesiska restaurangen mitt över gatan och äter lunch.
Maten var helt i vår smak, om än inte riktigt i klass med den på suveräna Café Naomi i Hässleholm.
Till slut passerade vi ett blåmålat hus i stil med Stationsbyggnaden i Vara. Även där har uppges mångfalden ha fått ett stabilt fäste. Huruvida det har varit någon konstnär inblandad i färgsättningen av huset (som i Vara) kan jag inte uttala mig om.
Men redan i inledningen av den långa vandringen från Stenhammar till Änghagen stötte vi på mångfald.
De damer som drev Mångfaldsbutiken i Orionhuset var med hjälp av sina cyklar på väg till Skogshyddan för att fika.
Vi fick en liten pratstund. Någon cykelel var de inte redo för ännu. De kände sig alldeles för unga för sådana påhitt.
Bengt Rahms blogg 