Jag tänker på hur man benämner de orter där jag har framlevt mitt liv/har mest rötter.
Tidaholm blir Tidahôlm eller Labbås
Falköping blir Fallköping eller Nasco
Skara utalas med det ”a” som brukas när doktorn har bett någon gapa för att kika ner i halsen
Det värsta är nog ändå Lidköping som blir Lischöping, eller bara Lisch
Vill man kunna locka ännu fler raggare till de här städerna funkar det säkert bra med sådana ortsbenämningar (jag tänker på Nasco Yankees och Roadmasters) men om tanken är att de här kommunerna skall växa genom att få välutbildade och kulturellt intresserade yngre människor att bosätta sig i de Skaraborgska städerna är det ingen lyckad framgångsfaktor.
Snart kallas väl Lidan för Lischan och besöksnäringen slår på stort och försöker locka kultureliten i storstäderna till Läcköoperan i Lischöpings kommun…
Nej Lisch och Lischöping bör vi bara använda när inga utsocknes hör oss. Annars är risken stor att eventuell folkökning mest sker via endogami.
Ragga gärna upp nya invånare, men tänk på språkbruket. Korrekt och värdigt uttalat kan Lidköping faktiskt bli en riktig framgångssaga. Alternativet är en stad som går på tomgång, på 1950-talsvis.
När jag kom flyttande 1976 var det verkligen inget tal om Lisch i den fina bok jag fick
På ett foto i boken kan man se den tidens duktigaste svenske invärtesmedicinare, docent Birger Svedberg, ge sig iväg på skidorna vid Kinnekullegården.
Kinnekullegården ligger som de flesta vet i Götene kommun, kommunem där alla tiders lågvattenmärke vad gäller vulgär och urkass humor utspelar sig, ”Uti bôgda”. Många skrattar kanske gott åt lantisar som framställs som idioter och sätter eld på sina fisar. Men stockholmarna flyr så fort de kan.
Det kanske inte är den bilden av Skaraborg vi skall sälja in till utsocknes. Dialekten skall vi värna, men med bevarad värdighet vad gäller hur vi brukar språket.
Bengt Rahms blogg 