Att det skulle komma ett tiggeriförbud i Sölvesborg var inte direkt oväntat. Att vara fattig är tydligen förbjudet, men inte att vara rik.
Glada och nöjda nuner visar de upp, de där tiggeriförbudsförespråkarna, de som drar skam över stad och bygd.
När jag går in på Willys sitter det så gott som alltid en yngre kvinna vid entrén. Ofta får hon ett litet bidrag av oss och är det många som lägger en slant kan kanske just hennes familjs fattigdom lindras en smula. Många bäckar små…
Förbjud istället de partier som har sina rötter i den ondskefulla nazismen. Ett sådant parti lär ha ett starkt politiskt inflytande i just Sölvesborg.
Tiggare är sällan påstridiga. Det är däremot telefonförsäljare. När vi bodde i Hässleholm ringde det representanter för flera larmfirmor som ville pracka på oss sina tjänster. De som ringde var otroligt aggressiva i sin framtoning, detta pga att jag lät meddela att vi inte var ett dyft intresserade av något larm. Ett förbud mot telefonförsäljning vore kanske inte så dumt.
Hellre än att betala 500 i månaden (kanske mer) till en larmfirma (som lever på myten att det de levererar har effekt mot inbrott) lägger jag en slant vid entrén på Willys. Hon som sitter där gör det likt en vaktpost. Hon slår vakt om begreppet medmänsklighet, att vi visar en sådan mot varandra. Kanske att hon rentav är utsänd av Gud för att kolla om vi har ett samvete, eller är vi (hemska tanke) helt enkelt samvetslösa…
Men mot hjärtlöshet finns det inget larm till avsalu. Och det ingen idé att ringa till Verisure eller Sector alarm och fråga. Det är jag faktiskt väldigt säker på.
Bengt Rahms blogg 