En from förhoppning

Jag fick mig till dels att någons tre (SIC!!) bilar hade blivit sönderbombade av det oväder som drabbade Lidköping i onsdags.

Har man precis sett färdigt den dystoptiska serien om Tjernobylkatastrofen är det inte särskilt svårt att dra vissa paralleller.

Atmosfären löpte amok med sin kaskad av stora hagel. I en härdsmälta är det Uran 235 – isotoperna som är utom all kontroll. Reaktionen skenar. Katastrofen är oundviklig.

Det vill till att inte ha för många bollar i luften (neutroner i kärnkraftverken och koldioxidstinna luftfarkoster i atmosfären).

Min fromma förhoppning är att de som drabbades av hagelstormen skall inse orsaken och sluta upp med att leka med elden.

Räcker det inte med en bil? Är den där flygresan livsviktig? Vad skall vi Ullared att göra?

Alltför många bollar i luften kan vara svårt att hantera.  Det går inte att klyva sig till följ av alla nutida påhitt. Härdsmältor vill vi undvika med alla till buds stående medel. Det gäller i kärnkraftsreaktorer, när det handlar om planetens klimat och inte minst när det gäller det som rör sig i våra mänskliga hjärnor.

Apropå Uran så tar det 4.500.000.000 år innan strålningen efter första klyvningen har återgått till det som bränslet hade från början. Hur lång tid det tar att få ordning på klimatet efter Antropocenepoken är det nog ingen som vet, kanske några miljoner år. Vad gäller mänsklig hyperaktivitet är tiden däremot kort, om man vill hinna återgå till ett liv i harmoni, innan allt är förbi.