Bön för Tjernobyl och en bön om besinning

Igår avslutade jag läsningen av boken om Clementine Churchill. Utan hennes styrka och förmåga att påverka Winston hade vi troligen haft ett annat Europa idag, ett Europa styrt av nazister och fascister, ett Europa utan tillstymmelse till demokrati och mänskliga rättigheter, ett Europa utan romer, judar och förståndshandikappade. (Men vi vet ju att de som verkligen saknade förstånd var de psykopater och sadister som utgjorde kärnan i Hitlers banditgäng, de som efter kriget kom att dömas för fruktansvärda brott mot mänskligheten).

Även M&B kan ha påverkat historien. Denna första variant av Sulfa räddade förmodligen livet på Winston Churchill. Han hade drabbats av svår lunginflammation, mitt under brinnande krig. Men M&B gjorde susen och Winston kunde snabbt återgå till sin ytterst krävande uppgift att leda den fria Världen i dess  kamp mot tyranniet.

Nästa bok stod redan på tur, Bön för Tjernobyl, skriven av Nobelpristagaren i litteratur, Svetlana Alexijevitj.

I Tjernobyl hjälpte inga mediciner mot smittan, den radioaktiva, den som tränger genom märg och ben.

Kritikerröst:

»Aleksijevitj återger människornas tankar, skriver ut deras gråt, fäster till och med stumheten på papper. Orden tränger likt strålarna ända in i märgen.«

Undrar hur de tänker, de där som vill att vi skall bygga ut kärnkraften. Tänker de ställa upp som frivilliga när olyckan är framme? Det betvivlar jag.

Vi behöver be en stilla bön att våra politiker besinnar sig. Det räcker gott och väl med solens strålar. De radioaktiva betackar vi oss för.