Jag tänkte lite mer på detta med journalistik och (ibland brist på) kritik. Ingen skall tro att jag anser att NLT saknar kritiskt granskande journalister (se tidigare inlägg denna dag), ej heller gör Radio Skaraborg det.
Men ibland blir det inte så bra, som när Radio Skaraborg hade ett inslag om boomen med swimmingpooler. Det nämndes inte ett ord om vad som händer med grundvatten och vattenstånd i sjöar när det blir fler och fler som tappar upp 10-tals kubikmeter prima vatten, för att kunna ta sig ett litet dopp.
Eller som NLT och Power Big Meet. Är det någon kritik så är den ytterst begränsad, närmast pliktskyldigast nedtecknad.
Man kan jämföra med konstnärsskap. En konstnär som målar för brödfödan når inte fram till djupet i sin egen själ. Verket blir lätt tomt och intetsägande.
En tidning som arbetade med samma brödfödekoncept var Metro. Läsupplevelsen var en ren förströelse. Den erbjöd varken analys eller djup. Jag saknar den inte.
Äkta konst kostar en slant, det gör även seriös journalistik. Egentligen är det inte något konstigt med det.
Metro och Hötorgskonst klarar vi oss bra förutan, men ett liv utan djup, mening och en kritisk blick är ju ingenting att ha.
Bengt Rahms blogg 