
https://www.aftonbladet.se/kultur/a/rAbwRl/prekariatets-arbetarlitteratur
Gustav Borsgård läser influencernas böcker och finner en framgångssaga på gränsen mellan självbiografin och självhjälpsboken.
Dessa böcker saknar en egentlig förändringsvilja. Den samhällskritik som tillåts är den som inte ifrågasätter, utan snarare underbygger, marknadens villkor.
Här finns en dramaturgisk motor i form av ett strukturellt problem, t.ex. utseendefixering, som huvudfiguren övervinner genom personliga strategier (positivt tänkande, yoga, F-skattsedel). ”Också du kan lyckas, kära läsare, om du bara inser att arbetslöshet är en fråga om inställning.”
Företagarandan och de nyliberala flosklerna skulle på det viset kunna ses som ett kvitto på vad som händer när skolan fostrar barn till entreprenörer och skickar ut dem att klara sig själva bäst de kan på en hårt konkurrensutsatt arbetsmarknad.
Prekariatet vill ha snabba och enkla svar på komplicerade frågor. Om prekariatet inte synar orsakerna bakom sitt eget tillstånd löper de risken att falla offer för politiska demagoger och i förlängningen t.o.m. bejaka totalitära regimers berättigande.
Tillfällighetsarbeten, projektanställningar och stor ekonomisk osäkerhet – att svika dagens ungdom på sätt som nu sker är riskfyllt. Det räcker med att läsa en bok av en sådan där influencer för att komma till den insikten.