Dagens Vetandets värld handlar om vårt intresse/rädsla för svampar.
Utdrag ur programmet (om jag minns rätt):
Förr åt ingen bland allmogen svamp.
Alla svampar kallades för kosopp eftersom den mjölk korna gav efter att ha betat i svampskogen hade en bismak.
Inte ens svältår kunde få folket att ändra uppfattning. Hellre bark än svamp i brödet. Min reflektion är den att när det var oår berodde detta ofta på svår torka och då lär det ha varit tunnsått med svamp i skogen.
Svamp innehåller inte mycket energi men proteininnehållet ligger på drygt 3,1 gram/100 gram svamp
Men de använde faktiskt sig av en viss svamp, och då som gift för att ta kål på oönskade smågnagare. Svampen blandades med mjölk innan den sattes ut.
Även flugorna strök med. Det var så den svamparten fick sitt namn.
Möjligtvis kunde högadeln ha svamp i vissa anrättningar.
Det är först de senaste hundra åren som svampplockandet har tagit fart. Men det var främst städernas medelklass som ägnade sig åt denna syssla. Arbetarklassen la krutet på bärplockning.
Rädslan för svampförgiftning går under namnet mycofobi. Drabbade håller sig till den svamp som säljs i butik. ”Att själv ge sig ut i skogen kan vara minst sagt riskfyllt.”
Numera ser man understundom fyllda svampkorgar i sociala medier, med eller utan ”självbespegling”.
En gång befann vi oss på en liten gård utanför Lidköping som heter Jerusalem. Där serverades en anrättning på enbart vita blandade svampar, plockade i skogarna runt omkring. Vi överlevde, men det var en ångestfylld måltid.
Bengt Rahms blogg 