https://www.svd.se/sds-och-vansterns-konstsyn-slaende-lik
Saxat ur Anders Q Björkmans kulturartikel i dagens SvD:
SD i Sölvesborg och identitetsvänstern förenas i krav på oförarglig konst. Risken är att det leder tillbaka till en förmodern inställning om att konsten måste vara dekorativ. Det vore slutet för det fria skapandet.
Nätet har gett oss ett outhärdligt samtalsklimat, tar kål på den fria pressen samt manipulerar valresultat och därmed också demokratin. Till detta kan nu adderas att internet också undergräver den fria konsten.
I den nyutgivna essäboken ”Hur fri är konsten? Den nya kulturstriden och liberalismens kris” borrar Hanno Rauterberg i frågan om varför konsten, efter århundraden av ständigt utökad frihet, i vår tid möts av krav på begränsningar och censur.
Rauterberg lägger en stor del av skulden just på internet. Konsten vore ingenting, skriver han, utan den förnimmande människan, men nätet ”tenderar att odla den enskildes (över)känslighet i stället för hans sensibilitet”.
Betraktaren tål allt mindre, blir sårad och kränkt av konsten. Det har lett till inskränkningar i den konstnärliga friheten.
Boken redogör för många fall av identitetspolitiska censurkrav i samtiden, Kritiken gäller inte bara konsten i sig, utan inte minst konstnärens hudfärg, kön eller påstått förkastliga beteende.
Vår tids tids identitetsvänster och illiberala höger tycks vara eniga om att det är viktigare att skydda förment lättsårade medborgares känslor än att värna den konstnärliga friheten. Därmed backar vi tillbaka till en förmodern inställning som kräver att konst ska vara dekorativ. Det riskerar att bli slutet för den fria konsten.
Länk till Bokus: https://www.bokus.com/bok/9789171735676/hur-fri-ar-konsten-den-nya-kulturstriden-och-liberalismens-kris/
Den som, likt bloggaren, gillade att bläddra i undergroundtidningen Puss på 70-talet tillhör inte de lättkränkta konstbetraktarna.
Bengt Rahms blogg 