Lidköping vill växa. I dagens NLT finns det en utmärkt artikel som handlar om de utmaningar en sådan önskan medför.
Bloggaren har några egna funderingar:
När har en stad vuxit färdigt?
När upphör glädjen med växandet? – När det mesta av den finfina natur- och åkermarken runt kommunens centrum har tagits i anspråk för bostäder, kringfartsleder, parkeringar och företagsetableringar?
När upphör idyllen att vara idyll? Har vi inte redan passerat den gränsen och det för länge sedan?
Sätter inte de galopperande klimatförändringarna snart stopp för tillväxtplaner av alla de sorter? När man tar del av kommuners framtidsplaner verkar det som om det överhängande klimathotet inte existerar. Finns det brister i omvärldskunskap? Har Stockholmsinitiativets tankar företräde?
En större stad medför såklart bättre service vad gäller t.ex. sjukvård, tåg- och busstrafik, utbildning osv. Men finns det en optimal kommunstorlek – och, om så är fallet – kan vi slå oss till ro när vi har nått den gränsen?
Det är möjligt att bloggaren kommer att värka fram fler tankar under dagen.
En sak är säker – oavsett invånarantal så måste betydligt fler Lidköpingsbor ställa bilen och börja cykla eller åka kollektivt. Trafikinfarkten är redan ett faktum.
Att inte Västtrafik/kommunen erbjuder lokal busstrafik i Lidköping på söndagar är faktiskt rätt kass. I metropoler som Skövde och Falköping har sådan trafik erbjudits i bortåt 50 år.
Det kanske är det första de behöver titta på, de där som har ständig tillväxt som ledstjärna. Annars stannar vi nog i växten, oavsett om vi vill det eller ej.
Bengt Rahms blogg 