Det är inte ofta som jag har anledning att gilla det som skrivs av ledarskribenterna på SvD. Men detta tycker jag faktiskt är riktigt bra tankar, nedtecknade av Thomas Gühr:
Statsmakten kan sägas ha varit ett slags fripassagerare på de goda effekterna av värnplikten.
https://www.svd.se/hur-ersatts-det-som-varnplikten-medforde
”Vår försvarsmakts värnpliktssystem har genom årtiondena haft ett antal för samhället mycket nyttiga sidoeffekter. Värnplikten har omvittnat fungerat som socialiserande, nivellerande och integrerande för den hälft av befolkningen, de unga männen, som varit förpliktigade att genomföra den.
Socialiserande i bemärkelsen att den har, som det kunde heta, gjort män av pojkar. För många rekryter har värnplikten varit den station i livet där man till sist ändå skaffar sig vanor kopplade till vardaglig självdisciplin: bädda sängen, ta hand om sig själv och sin hygien, sköta sin utrustning och lära sig leva ett regelstyrt liv.
Nivellerande på så vis att oaktat social bakgrund och ekonomiska omständigheter kom soldaten genom mönstringssystemets utvärdering att indelas med någorlunda likasinnade och likabegåvade. Tillsammans med sina kamrater nödgades han att lösa gemensamma uppgifter i grupp. Direktörens och verkstadsarbetarens söner grävde latriner eller slet i trossen tillsammans. För det framtida vuxenlivet har det slaget av samvaro lett till såväl möten och livslånga vänskaper som gett grunden för en förståelse av det mänskligt gemensamma över klassgränser och sociala skrankor.
Integrerande därför att värnplikten, allt eftersom Sverige fick en växande invandrad befolkning, utvecklades till den sista offentliga institution, efter skolan, som genom sina principer för likabehandling och meritokrati kunde understödja anpassningen till och insteget in i det svenska samhället.
Inget av ovanstående är givetvis avsikten med värnplikten, vars grundsyfte är att bidra till vårt lands försvarsförmåga. Ej heller kan de uppräknade effekterna vara skäl för dess existensberättigande. Men vårt samhälle har haft stor nytta av dessa effekter, och statsmakten kan därmed sägas ha varit ett slags fripassagerare på dem.
Men när värnplikten gradvis urgröptes under de senare decennierna och till slut helt avskaffades i fred 2010, fördes ingen som helst diskussion om hur dess goda samhälleliga sidoeffekter skulle bibehållas. De som observerat effekterna sörjde värnpliktens upphörande av dessa skäl, men de som av militära skäl, rätt eller fel (fel enligt mig), förordade värnpliktens avskaffande, var på det hela inte alls intresserade av hur dessa goda effekter skulle kunna återtas.
Värnplikten är nu återinförd sedan 2017. (Det säger en del om vårt politiska systems kortsiktighet att vi slår av och senare slår på institutioner som behöver mycket långa tidscykler på sig för att etablera sig och uppnå önskad effekt.) Den kommer förhoppningsvis att gradvis omfatta allt fler unga, och numera, glädjande också, kvinnor. Det kommer tyvärr dock att ta lång tid innan värnpliktens goda sidoeffekter åter gör sig gällande i samhället, samtidigt som i stort inget görs för att kompensera dem på andra sätt.
Den fråga som pockar är hur många andra samhälleliga institutioner som vi har urholkat i vårt land, utan att fundera över deras positiva sidoeffekter som vi samtidigt också gått miste om.”
Bengt Rahms blogg 