En initierad och obehaglig bild av SD’s inre maskineri

Marit Furn, litteraturkritiker på SvD, har (i morgondagens tidning) recenserat boken ”Insidan: SD-kvinnorna och partiet”, författad av Sara Recabarren.

https://www.svd.se/varmen-blev-kyla-efter-sd-kvinnornas-kritik

090D0BF8-7638-4A98-B485-588686A80965

Fritt saxat ur recensionen:

Sverigedemokraterna är ett parti på tvärs mot den etablerade feminismen. Det är reaktionärt i sin familjesyn, fnyser åt genusanalys och har överlag en grabbig framtoning.

Av alla riksdagspartier är SD det parti som har störst andel män både bland väljare och aktiva medlemmar. För att kunna växa är partiet emellertid angeläget om att locka fler kvinnor.

Under ett halvår har Sara Recabarren, TV4-journalist och vice ordförande i föreningen Grävande journalister, intervjuat fyra SD-kvinnor, om vad som dragit dem till partiet och om deras upplevelser av tiden som aktiva.

Genom kvinnorna upplever vi den starka optimismen och kamratskapet i partiet. Avskydda av samhället, men stöttade av varandra, engagerar de sig för sina hjärtefrågor och känner samtidigt vinden i ryggen. Stämningen på partimötena uppnår stundtals väckelselika höjder.

Trots avsky från det omgivande samhället stärkte gemenskapen i SD de kvinnor som porträtteras i boken. Men när SD-kvinnorna kritiserade partiet inifrån möttes de av tillmälen och hot, och värmen förbyttes i lika stor kyla.

När kvinnorna påpekar felaktigheter manövreras de bort och får utstå grova tillmälen och anonyma hot – medan de män som ertappats med grov förskingring eller sexuellt ofredande hålls om ryggen av partiledningen.

En av kvinnorna jämför känslan med att ha varit med i en destruktiv sekt. Och trots att hon fortfarande tycker att partiet är rätt ute i sin politik säger hon sig vara livrädd för vad som skulle hända om SD faktiskt skulle hamna i regeringsställning.