Mindfulness har blivit en storindustri som omsätter över 400 miljarder kronor. Metoden lärs ut i skolor, i näringslivet, hos myndigheter och sägs kunna råda bot på stress, nedstämdhet och ångest.
I boken ”McMindfulness. How mindfulness became the new capitalist spirituality” går den amerikanske professorn Ronald E Purser till frontalangrepp mot denna ”kapitalistiska andlighet.
Bokens budskap granskas i söndagens ”Under strecket”:
https://www.svd.se/mindfulness–skrapvetenskap-eller-mental-krockkudde/i/senaste
Kärnan i mindfulness, en metod med rötterna i buddistisk meditation, är medveten närvaro – utan att värdera eller döma.
Den sägs kunna råda bot på stress, nedstämdhet och ångest.
Purser hävdar att träning i ”medveten närvaro utan att värdera” har blivit ett nyliberalismens verktyg för att öka effektivitet och lönsamhet genom att anställda drillas i stresshantering, men utan att ifrågasätta villkor och socioekonomiska förhållanden.
Författaren kallar mindfulness ett politiskt och socialt bedövningsmedel.
Enligt Purser är mindfulness baserad på ”skräpvetenskap”, junk science. Med en mängd exempel visar han hur klen metodens vetenskapliga underbyggnad är.
Purser menar att mindfulnessövningarna gör människor fogliga och accepterande.
Är det som ett slags mental krockkudde eller smärtlindring som mindfulness har fått så vidsträckt spridning, i en tillvaro där ideliga störningar och krav på simultankapacitet skapar kaos i många människors medvetanden?
Men frågan inställer sig förstås om man verkligen bör lindra symtomen i stället för att göra något åt roten till problemen.
Bengt Rahms blogg 