Vi har hamnat i ett 50-plusboende. Där blir man så himla glad när man, som idag, möts av en tingest som denna i trapphuset
Det där med kategoriboende är inte min grej. Alla åldrar och alla sorters människor skall kunna bo under samma tak.
Att fösa ihop de äldre i speciella kåkar är inte särskilt lyckat. Men det är inte mycket bättre i nybyggda villaområden där alla hus är vita, trädgårdarna torftiga och alla vuxna är mellan 35 och 45 år.
Skulle råka man bo i ett sådant område och inte inneha minst två bilar och en studsmatta, ja då skulle nog grannarna tro att man är ett riktigt UFO.
Bengt Rahms blogg 