Från 1940 och framåt omvandlades den svenska bokmarknaden genom de bokklubbar och prisbilliga folkboksserier som grundades. Först ut var förlag med anknytning till arbetarrörelsen: Tidens bokklubb startades 1940, liksom Folket i Bilds folkböcker.
Bonniers följde snart efter, först Bokklubben Svalan (1942), Cirkelböcker (1940), Eliten (1943) och framför allt Bonniers Folkbibliotek (Bf) (1947).
Alla var viktiga kanaler för återutgivning av förlagets mest populära författare, inte minst autodidakter och arbetarförfattare. Viktigt var också att Bonniers folkbokserie (liksom FiB:s) såldes av ombud ute på arbetsplatserna.
Böckerna såldes ofta till hem utan större bokvana, och ofta utan egna bokhyllor. 1949 utlyste därför Bonniers folkbibliotek en tävling om att skapa en ”folkbokhylla”. Den vanns av Nisse Strinning, vars ”Stringhylla” också såldes av bokombuden.
Bloggarens kommentar: Vi får hoppas att nutidens människor använder Stringhyllan till just bokförvaring.
Foto Wikipedia
Det här hittar jag på sidorna 405 och 406 i den 1058 sidor (e-bok) tjocka biografin om Harry Martinsson, Min egen elds kurir, av Johan Svedjedal.
Jag inbillar mig att biografin gör sig väldigt bra på en Stringhylla!
Bengt Rahms blogg 