Behandling som föryngrar kroppslig vävnad testas nu på människor. Forskarna varnar för övertro på ”senolytiska medel” – men medger att chansen aldrig varit större. Lovande ämnen finns i bl.a. jordgubbar, äpplen, blåbär och lingon.
https://www.svd.se/a/zEXRbv/senolytika-lakemedel-som-foryngrar-vavnad-testas-pa-manniskor
En beskrivning av åldrandet är att det kan liknas vid en kris för kroppens egen sophantering. När immunförsvarets renhållningspatrull försvagas samlas slaggprodukter okontrollerat på osande högar som snart sprider sjukdom och röta runt omkring sig. Ett exempel är åldrade celler, eller senescenta celler som de kallas på fackspråk. De blir kvar, befinnande sig i ett zombieliknande tillstånd.
Celler kan bara dela sig ett begränsat antal gånger. När de blir gamla är de programmerade att ta död på sig själva, det kallas för apoptos. Men vissa celler är inte självmordsbenägna. De kallas ibland för zombieceller eftersom de likt ett slags levande döda kan stanna kvar i kroppen långt efter att de slutat fungera på vanligt vis.
Senescenta celler är resistenta mot att dö och måste tas bort. Man har insett att dessa celler måste ha en funktion som hindrar celldöden och att den måste gå att blockera.
Zombiecellerna påverkar närliggande friska celler och bidrar i takt med att de blir fler till en lång rad symtom, alla relaterade till åldrande. Dit hör kronisk inflammation, benskörhet, synproblem, hjärt- och kärlsjukdomar, demens, ledbesvär, muskelsvaghet, makuladegeneration, lungfibros, njursjukdom och cancer. Men även rynkor i huden och håravfall.
När de blir tillräckligt många orkar vårt utmattade immunförsvar inte längre stå emot. Då åldras vi snabbare och dör.
Jakten på molekyler med förmåga att städa bort åldrade celler tog fart för knappt tio år sedan.
I försök på möss testades en kombination av quercetin – en flavonoid som finns i lingon och blåbär – och cancermedicinen dasatinib. Resultatet var häpnadsväckande gott!
En av de mest lovande kandidaterna hittills är fisetin, en flavonoid som finns i jordgubbar, äpplen och gurka.
Bengt Rahms blogg 