”I det gamla svenska bondesamhället hade svampen dåligt rykte. Den kallades för ”paddehatt” och ”kärringafis”, var inte att betrakta som mat, och ansågs rentav kunna frammana älvors vrede. Så hur gick det till när vi började äta svamp?”
”Trenden gick uppifrån och ned: först lärde sig välbärgade kungligheter och adelsfamiljer äta svamp, sedan sipprade bruket ned till borgerligheten och på 1800- och 1900-talen blev ätandet allmänt förekommande, för att i vår tid ha utvecklats till ett fast integrerat element i Sveriges kulinariska folkkultur.”
Hela artikeln (signerad Dick Harrison) finns att läsa i dagens SvD.
Om man söker på Kärringfis dyker faktiskt även den väldoftande Westerlundska blomman upp, den som även kallades Luktegott!!
Bengt Rahms blogg 