Det är inte svårt att begripa varför det är så svårt att få till en radikal förändring inom sjukvården.
Jag är av den absoluta övertygelsen att det är det stora antalet byråkrater och regionpolitiker som utgör bromsklossarna.
En förändring (t.ex. ett förstatligande av sjukvården, eller att en stiftelse, typ Bräcke Diakoni, driver sjukhuset i Lidköping) skulle ju leda till att ett antal av byråkraterna fick söka sig annan utkomst. Och maktspelarna bland politikerna skulle känna sig ordentligt hotade.
Det sägs att det finns hela åtta Regionens hus i Västra Götaland. Stämmer det så finns det fler sådana än akutsjukhus. Åtta gökbon!
Man kan undra om de höga tjänstemän, som bereder olika ärenden, har rätt utbildning för sitt uppdrag (dvs att de är högt utbildade läkare), eller om det mer handlar om rena ”kvackare”.
Vad jag förstår har vi redan svaret på min undran. I stort sett samtliga (politiker och tjänstemän) som har att handlägga och besluta om sjukvårdsfrågor är amatörer inom den medicinska vetenskapen.
Tänk om det skulle vara på samma sätt inom läkemedelsindustrin, att amatörer höll i trådarna. Helt otänkbart.
Det här måste vi ändra på, och här har regering och riksdag en viktig uppgift att fylla.
Vårdfokus kan bidra med siffror, som förklarar varför vi har alla dessa Regionens hus:
Under 2010 gick det 2,81 anställda inom Vårdförbundets yrken på en administrativ tjänst. Under 2017 har det minskat till 2,12 per administrativ tjänst.
Naturligtvis begriper jag att det finns många tjänstemän som utför viktiga uppgifter i VG-Region, men jag skulle tro att det finns minst lika många som inte gör det.
Bengt Rahms blogg 