När vi dricker vin, öl eller starksprit får vi i oss etanol som kroppen bryter ner till acetaldehyd. Det är ett gift som påverkar våra hormoner och som även är cancerframkallande.
Alkoholen frisätter dopamin och endorfiner som trollar bort oro och nervositet och ger en känsla av eufori. Men styrkan på den effekten tenderar att att avta för den som dricker ofta.
Kroppen försöker bli av med giftet genom att ombilda acetaldehyd till ättikssyra (acetat) som i sin tur omvandlas till koldioxid och vatten. Ur kroppens perspektiv är det viktigt att den omvandlingen går så snabbt som möjligt.
Ju oftare man dricker desto mindre blir den euforiska dopaminkicken. Det krävs successivt mer alkohol för att ge samma rus.
När vi dricker alkohol påverkas hjärnans främre pannlob som också kallas prefrontala cortex. Det är här självcensuren och de förmågor som finkalibrerar vårt sociala beteende sitter.
Det innebär bl.a. att förmågan till mental flexibilitet minskar och att impulsivt beteende ökar i samma utsträckning. Förmågan att uppfatta nyanser minskar och vi ser saker mer i svart eller vitt. I takt med detta ökar risken för olyckor och våldsamheter.
Den ökande impulsiviteten beror bland annat på att synapser som binder samman våra hjärnceller börjat stänga ner. Det sker när alkoholen stimulerar hormonsystemets bromskloss – hormonet GABA. Ökningen av GABA minskar även förmågan att lagra minnen.
Den som dricker ofta kan få förändringar som gör dem mer impulsiva både när de dricker och inte dricker. Det kan räcka med att dricka regelbundet en gång i veckan.
För att återställa hjärnans flexibilitet talar forskningsresultat för att det inte räcker med en månad utan alkohol. Det kan krävas 2–6 månader och helst längre avhållsamhet för att synapserna ska återgå till det normala. Efter ett långvarigt och omfattande missbruk av alkohol är det inte säkert att skadorna någonsin blir återställda.
Även serotonin påverkas vid en fylla. Giftet acetaldehyd gör att hjärnans receptorer för serotonin blir hyperaktiva, men efter en stund faller nivån av serotonin. De låga nivåerna av serotonin förklarar varför den som dricker mycket alkohol får depressiva känslor dagen efter.
En del blir mer alerta av att fylla på glasen. De kan fortsätta så länge att de drabbas av minnesluckor men kan ändå få för sig att köra bil. Det är i den gruppen som de kroniska drinkarna brukar återfinnas, de som löper risk att bli alkoholberoende, eller redan är det.
De som dricker regelbundet utsöndrar dessutom mer av stresshormonet kortisol. Det stresspåslaget är högre även när de inte dricker. Följden är en känsla av stress och oro när de inte dricker.
Alkohol är ett effektivt desinficeringsmedel och en fara med alkohol är att det kan skada bakteriefloran i tarmen. Det gäller särskilt för den som dricker mycket vid samma tillfälle.
Ovanstående är hämtat ur Henrik Ennarts artikel i SvD ”Studier visar: Vit månad tycks inte räcka”.
https://www.svd.se/a/4o82MR/studier-om-alkohol-vit-manad-tycks-inte-racka-for-hjarnan
Bloggaren rekommenderar ett vitt leverne, året runt!!
Mer om alkoholens skadeverkningar: https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/andts/utveckling-inom-andts-anvandning-och-ohalsa/skadeverkningar/alkoholens-skadeverkningar/
Bengt Rahms blogg 