Det är hög tid att socialt arbete tar plats i debatten. Och det är ingen statshemlighet att vi inte är nöjda med den nedmonteringen av välfärdsstaten som vi har sett de senaste årtiondena.
Det säger forskarna Annelie de Cabo och Kristina Alstam som driver podden Kriminella hälsningar, som handlar om kriminalitet och socialt arbete.
Länk till artikeln i DN:
https://www.dn.se/sverige/forskare-svenskhet-ar-inget-universalvaccin-mot-kriminalitet/
Nu ska allt fler sociala problem lösas av rättsväsendet, med så kallade tuffa tag. Till och med militären ska sättas in. Snart kommer socialarbetare inte kunna jobba med någon över tio år, för kriminalvården ska ta hand om resten, säger Annelie de Cabo.
De ser flera risker med alltför stort fokus på polisiära insatser och ökad kontroll. En konsekvens är, enligt dem, att det kan leda till större social exkludering som i sin tur föder ännu mer kriminalitet.
Man måste fortsätta ställa de viktiga frågorna. Ur vilka villkor föds en situation där man är så desperat att kriminalitet är det bättre alternativet? Det är laddade ansvarsfrågor, där tuffa tag kan misstänkas vara en lätt utväg. För då slipper vi ta ansvar för den samhällskropp som vi konstruerat de senaste decennierna.
Varför pratar vi så mycket om att kriminella är bra på att rekrytera unga och inte om varför samhället är så dåligt på det?
Och svaret är att vi inte är så bra på det. Det har verkligheten visat. Gängen erbjuder fast jobb, stadig inkomst, visst beskydd, gemenskap och identitet. Det är många grundläggande saker som vi som samhälle inte längre är bra på.
60-talets samhällslöfte till unga var ungefär: allt kommer att bli bättre och bättre för varje dag. I dag är löftet mindre än ett nålsöga för vissa unga. Då är det svårt att tänka i expansiva termer, som att söka till Linnéuniversitetet och läsa till bibliotekarie. Den tanken slår aldrig dig. Det enda som återstår är något slags stadsdelsnationalism.
Vi i Sverige har svårt för att tala om sociala problem i termer av fattigdom, för det skulle betyda att vi måste rikta blicken mot oss själva och ta ansvar.
Vi väljer att se kriminalitet som något som kommer utifrån och hotar oss. Men de här problemen har funnits i alla tider. Svenskhet är inget universalvaccin mot kriminalitet.
Problemet, enligt dem, är att politiken försöker leverera en enkel lösning på en extremt komplicerad problematik.
Så länge en enda typ av åtgärder får en så dominerande ställning är det inte bra. För då är det andra saker som negligeras.
Vi har i dag en situation med en välfärdsstat som dragit sig tillbaka. Vi hör politiker prata om en ”välfärdens kärna” som ska bevaras men det är oklart vad som ska ingå i den.
Ett samhällsbygge kan ämna att bygga en stor och robust byggnad, eller ett tanigt litet skjul och vi behöver tala klarspråk om vilken typ av byggnad vi vill ha.
Bengt Rahms blogg 