Henrik Ennart skriver om detta i SvD:
https://www.svd.se/a/kErmJB/jarnbrist-motverkas-med-hydrotermisk-mat-och-nyttigare-mjol
En relativt enkel process gör att järn och zink och andra mineraler i spannmål blir biologiskt tillgängligt för våra kroppar.
Järnbrist kan orsaka fysisk och mental utmattning med symtom som trötthet, yrsel och huvudvärk. Järnbrist han även förknippats med nedstämdhet och andra symtom på depression. Järnbrist hos barn kan medföra en kognitiv nedsättning som i värsta fall kan bli kvarvarande även senare i livet.
Uppfinningen ser ut att knäcka en av de svåraste nötterna vid övergången till växtbaserade livsmedel, och slår undan ett av de viktigaste hälsoargumenten för att fortsätta äta kött: att köttet ger oss järn i mängder som växter inte kan matcha.
Bakgrunden är att människan har väldigt svårt för att ta upp mineraler direkt från spannmål.
Fröerna är noga med att inte dela med sig av sina mineraler, som ska sparas till den dag de kan gro och föra sitt eget släkte vidare. Ett ämne som heter fytat binder ihop fosfor och andra mineraler så starkt i en så stor och komplicerad molekyl att den inte kan tas upp i våra tarmar.
När fröet börjar gro frigörs ett enzym som kallas fytas som löser upp bindningen. Då blir mineralerna tillgängliga även för oss.
För att frigöra mineraler ur fröer har våra förfäder genom årtusenden använt metoder som groddning, mältning, blötläggning, fermentering, surdegsjäsning, stampning eller rostning. Sådan behandling gör att våra kroppar kan ta upp mer av fröets mineraler.
Den nya hydrotermiska processen som testas vid Torsåker gård bygger vidare på gamla traditioner och kombinerar tempererad blötläggning med mjölksyra.
Med den hydrotermiska metoden är siktet inställt på minst 90 procents reduktion av fytinsyran i råg, korn och vete. Biotillgängligheten av mineraler ökar då många gånger om!!
Och argumentet att behöva äta kött för att få i sig järn, zink och andra mineraler faller platt till marken.
Bengt Rahms blogg 