Den döende bandyn

Denna avhandlas i fredagens Understreckare: https://www.svd.se/a/pQ8WKj/lange-leve-den-doende-bandyn

Klipp ur Understreckaren:

2022 hade bandyn cirka 55 000 aktiva utövare i Sverige, vilket är ungefär lika mycket som volleybollen och bordtennisen. Det ska jämföras med ishockeyns cirka 260 000 utövare, innebandyns cirka 390 000 och fotbollens långt över en miljon aktiva utövare. Bandyn kan inte mäta sig med detta.

På väggarna i Sveriges enda bandymuseum, det i Hälleforsnäs, hänger gamla lagtröjor, benskydd, klubbor, bollar. Man kan bläddra i gamla bandytidningar och matchprogram. Man kan titta på gamla foton på de till synes lyckliga unga människor som fick spela bandy 1951.

https://www.gjuterimuseum.se/projekt/lagenhetshus/

Här svider ännu den knappa förlusten i den avgörande semifinalen – domartabben som fällde ”Brukets blå” en tisdagskväll i mars 1979.

Förstod man redan då att storhetstiden snart var över? Bruket hade problem. Under de efterföljande årtiondena avvecklades det i en utdragen serie varsel, uppsägningar och konkurser. Bandyföreningen gick samma väg och sjönk genom seriesystemen. I början av 2000-talet lade man ner verksamheten.

Så dog bandyn i Hälleforsnäs, och så dog den på många andra håll, i en samhällsomvandling lika sorglig som oundviklig.

Lyssna här:

https://youtu.be/9OY_40TMA5Y?si=DC-5U5txu5CLvS7P

Många bandyfantaster blir så modfällda att de själva börjar dödförklara sin älskade sport. Man märker det tydligt i kommentarsfälten i alla bandyrelaterade sociala medier, som kan svämma över av vanmäktiga utrop: ”Det finns ingen framtid för den här sporten!” ”Helt värdelöst, bandyn blir aldrig vad den var!” ”Det spelar ingen roll vad ni gör, bandyn finns inte om tio år!”

Vad som däremot är meningen med livet för ganska många är känslan av delaktighet i ett angeläget sammanhang. Och där kan bandyn erbjuda något som inte finns på många andra håll, delvis just för att den är raka motsatsen till de största lagidrotternas absurda pengacirkus, samhällsskadliga korruption och vulgära självupptagenhet. Här finns inte pengar, men det finns en gnutta värdighet, självständighet, särprägel och skönhet. Det finns en gemenskap, ett hem, ljudet av snabba skär en klar vinterkväll, ruset, en bolljävel som ska in, en uppskruvad termos. Det ångar ur din mun – ett säkert tecken på att du lever.

Men bloggaren undrar allt om inte Villa deltar i denna absurda pengacirkus – med klubbdirektör, högt betalda (manliga) spelare och loger för samhällets viktigpettrar.