… 0ch kallar klimatkrisen ”en socialistisk lögn” och påven för en ”jävla vänsteranhängare”.
Ibland kan man få för sig att vi lever i en lajvad version av Uppenbarelseboken. Men också på vulkanens sluttning är det människans plikt att planera morgondagen, skriver Björn Wiman i sin krönika i dagens DN.
https://www.dn.se/kultur/bjorn-wiman-varifran-kommer-all-denna-plotsligt-uppvallande-destruktivitet/
Vi befinner befinner oss på kanten av en krater som när som helst kan explodera. Men även människor som lever under sådana omständigheter blir förälskade och svartsjuka, skvallrar om andra och vill klättra i karriären.
Det nya, jämfört med många tidigare kriser, är att det denna gång inte tycks finnas något slut i sikte. Krisernas kurvor verkar inte plana ut som vi är vana vid. Hamas massaker i Israel och det påföljande kriget i Gaza har ödelagt möjligheten till fred för generationer framåt. Putins invasionsstyrkor har bitit sig fast i Ukraina. I USA kan nästa presidentval innebära att världens viktigaste demokrati upphör att existera i sin nuvarande form.
Till det kommer klimatkrisen, som ju mer uppenbar den blir i verkligheten desto mer frenetiskt förträngs ur det offentliga medvetandet.
Torgny Segerstedt skrev om hur en hotfull situation kan verka både förädlande och befriande för människan: ”Nu får humanitet och vett ånyo taga nappatag med sina fiender från begynnelsen. Det kan aldrig skada.”
Är det befogat att vara rädd för framtiden? Ja, menar teologerna Patrik Hagman och Joel Halldorf i ett avsnitt av Läsarpodden, med argument hämtade från sin medeltida kollega Thomas av Aquino. Rädsla är en naturlig reaktion, sammankopplad med insikten om att vi riskerar att förlora någonting som vi sätter verkligt värde på. Det kan handla om demokratin, freden, möjligheten att leva i tolerans och trygghet med dem vi älskar. Denna ”äkta rädsla” bör skiljas från feghet, som snarare handlar om att förlora sådant som vi åtrår endast av bekvämlighet eller begär: fyradagarsweekendar med flyg, Foodoraburgare och finfina fyndpriser på black friday. Rädslans tid blir också en tid av urskillning. Vad är värt att bevara? Vad är det inte?
I ett tillstånd av evig rädsla kan dock ingen existera. I ”Från helvetets brevskola” skriver C S Lewis svindlande vackert om tiden och om hur människornas värsta fiende är lockelsen att ge allt för stor akt på framtiden: ”Nästan alla synder har sin rot i framtiden”, konstaterar han. ”Tacksamheten, den blickar bakåt och kärleken ser till det närvarande. Fruktan, girighet och lust blickar framåt.”
Dagens levnadskonst består därför i att inte bli alltför fast i sin fruktan för framtiden.
Det människorna kan göra är att leva och verka på ett ANSVARSFULLT sätt i dag – hitta det nu ”som är helt genomlyst av strålar från evighetens ljus”. C S Lewis skriver: ”Endast i nuet bjuds dem frihet och verklighet.”
Bengt Rahms blogg 