Nissedörren är ingen dejlig tradition. Den är en helvetesport, och en kvinnofälla.

Nej du måste inte ”unna dig” en jul du inte har råd med. Sådan är rubriken till en artikel av Ann Heberlein i dagens SvD.

https://www.svd.se/a/LlreX1/ann-heberlein-rikfattig-medelklass-har-gatt-pa-lognen

Hämtat ur artikeln:

Det är dags att syna korten om julstressen. Ett veritabelt skuldberg riskerar att ta plats på julgransmattan i åtskilliga svenska hem även denna jul. Januari månad blir ingen munter historia.

Västvärlden dras med en kollektiv vanföreställning som går ut på att den livsstil människan praktiserat sedan industrialiseringen är normaltillståndet. ”Överflöd som självklarhet”, som den brittiska journalisten John Naish skriver i sin konsumtionskritiska ”Enough. Breaking free from the world of more”. Vi tycker att vi har rätt till guldkant, att lyxa till det lite, unna oss, och normen är att falla för frestelsen omedelbart – och köpa för lånta slantar.

Andreas Cervenka resonerar i liknande termer i sin bok ”Girig-Sverige”, om en ”rikfattig medelklass” som tycker att de har rätt att ”unna sig” och har lånat pengar för att upprätthålla en livsstil de inte har råd med.

När känslan av meningslöshet slår till, ångesten bubblar i bröstet och ensamheten värker, är nätshoppingen ”lösningen”. Jakten på de perfekta skorna, rätt hudvårdsprodukter, nya teknikprylar eller en resa till solen håller ångesten stången, en stund. Ruset är naturligtvis kortvarigt, och ersätts snart av eftertankens kranka blekhet och en skuld som ska betalas.

Vi är villiga och redo att falla för frestelsen, svälja betet och jaga vidare efter nästa byte. Det betraktas ju som något av en samhällelig plikt att konsumera. Den som vänder konsumtionen ryggen, vänder också samhället ryggen.

I stället för att acceptera att vi inte har råd, känner vi oss pressade att leva upp till föreställningar om vad som ”måste” ingå i ett julfirande.

För varje år tycks ytterligare moment läggas till receptet på den perfekta julen – årets tillskott är en så kallad nissedörr med vidhängande ”nissebus”, uppdrag och presenter. Journalisten Johanna Boström har kallat nissedörren för ”helvetesporten” och en ”överambitiös medelklasstradition och lurig kvinnofälla”.

Ann Heberlein tror att vi bör se över våra drömmar. Fråga oss själva vilka som är våra egna och vilka vi tror att vi måste uppfylla.

En god jul behöver inte rymma vare sig nissedörrar eller meterhöga julklappshögar.

Det enda som egentligen är nödvändigt är din närvaro.