Att vara bekännande kristen sågs länge som förlegat – till och med lite töntigt. Men nu håller det på att förändras. Den svenska statsreligionen ateism är på väg att hamna i skamvrån.
https://www.svd.se/a/GMWB7Q/synen-pa-kristendom-forandras-minskad-tontstampel
På landets största kultursidor har fler och fler skribenter börjat skriva utifrån ett religiöst – ofta kristet – perspektiv. Det har talats om en ”kristen kulturtrend” bland intellektuella som inte bara för in existentiella teman i kulturen, men också berättar om sitt eget förhållande till tro.
Har den tidigare så högt värderade ateismen i dag kommit att tyda på en trångsynthet? Har den kanske rentav blivit den dogmatiska lära som man tidigare anklagade de religiösa för att tillhöra?
För att undersöka saken har artikelförfattaren begett sig till en plats som kommit att fungera som ett Mecka för den intellektuella religiositeten, Pilgrims årliga ekumeniska höstmöte i Linköping.
Med åren har de medverkande talarna och musikerna blivit alltmer namnkunnig, som Johannes Anyuru, Anita Goldman, Roland Paulsen, Ylva Eggehorn, Göran Greider, Sara Parkman, Ola Larsmo och Expressen-skribenten, författaren och spindeln i det ekumeniska nätet – Joel Halldorf.
I världens mest sekulariserade land har troende varit kulturellt marginaliserade och det har vuxit fram en förställning om att kristna är att betrakta som väldigt naiva, eller som lätt efterblivna.
Men både frikyrkligheten, Svenska kyrkan och katolska kyrkan är ju bildningskulturer och det har alltid funnits många som är reflekterande, intellektuella och välutbildade inom kyrkligheten. Det är något man försökt odla och lyfta fram i det offentliga samtalet.
Valv är en relativt nystartad tankesmedja som verkar i skärningspunkten mellan kultur, samhälle och andliga/existentiella frågor.
Många svenskar har en oförmåga att se hur religion genomsyrar många av våra största författares verk – som Torgny Lindgrens och Kerstin Ekmans – och att de därför inte kan förstås fullt ut.
Och det känns märkligt att som författare säga sig inte ha någon relation alls till Bibeln. Den tillhör ju ändå världslitteraturen och ligger till stor del till grund för vårt samhälle.
De som tror stenhårt på ateismen och bestämt säger att det enda som finns är det vi kan se, av många kan upplevas som lite fyrkantiga och fantasilösa.
Problemet i dag är att sekulariseringen och avförtrollningen har gått för långt. Ingenting får finnas. Ingenting får ha de djupa poetiska kvaliteterna. Vi lever i ett TV4-samhälle.
Det materiella håller inte vad det lovar. Den sekulära arrogansen är ganska tom när det kommer till kritan, säger Antje Jackélen. Tankefiguren att tro är exkluderande, att den troende är partisk medan den som inte tror är neutral, den sitter ganska djupt. Vilket handlar om okunskap.
Bengt Rahms blogg 