Min ena Gökhemskusin har tipsat mig om en bra ledare i GP:
Vi har fastnat i konsumtionens klor och de ständiga budskapen att köpa mer. Det är dags att slå sig fri från tvångsköpandet.
https://www.gp.se/ledare/slang-en-pryl-for-varje-ny-du-koper.5fc32fb8-bd39-4767-8bfa-1da92c7e25c8
Vi drunknar i våra saker, köket är som en maskinpark och vi drunknar i laddare och laddsladdar – sladdar som ändå är omöjliga att hitta när man väl behöver dem.
Men mängden berövar föremålen mening, och tingen tynger oss. Det ojämförliga överflöd som borde orsaka tacksamhet och djup förundran skapar i stället leda, irritation och alienation.
Vi behöver städa fram värdet på föremålen. Sälj om du orkar, eller ännu bättre: Skänk till Stadsmissionen, Eriksjälpen eller någon annan av alla de aktörer som specialiserat sig på att låta begagnat bli utsatta människor till nytta.
När du väl har lagt möda på att göra dig av med all meningslös bråte som bara tar upp plats, är du försiktigare med att fylla på med nytt meningslöst skräp.
Och gå inte på marknadsföringen från företag som profilerar sig med slogans om ”hållbart mode”. Det är alltid mer hållbart att skippa köpet.
Det kan vara nyttigt att medvetandegöra den massiva köppress vi ständigt befinner oss under och att inte konsumera kräver självdisciplin. Men det är ett privilegium att få göra sig fri från konsumismen, för att istället kunna börja knyta an till de nödvändiga tingen.
Susanna Birgersson avslutar med: Syftet är att slippa ur konsumismens grepp, att sluta ösa ur en brunn som ändå aldrig kan släcka den existentiella törsten. Det är ett slags fasta, något man frivilligt avstår från, för att få ett skarpare fokus på andra saker i tillvaron. Och för att börja se vad man har och bli tacksam för det.
Bengt Rahms blogg 