Anders kommer in med pågående hjärtinfarkt, blek och kallsvettig och med tryck över bröstet, en tidig lördagsmorgon 2016. På akutrummet får han ventrikelflimmer. Kamrarna står stilla och inget blod pumpas längre ut i kroppen. Det är som en elektrisk storm i hjärtat, förklarar läkaren Hans Zingmark. Hjärt-lungräddning påbörjas direkt. Efter defibrillering återfår hjärtat sin vanliga rytm.
Vid djupintervjun tio veckor senare berättade Anders om vad han varit med om under hjärtstoppet. Han hade först gått in i ett skönt mörker, sedan återupplevt sitt liv från att han satt vid en slänt på sin trehjuling några år gammal. Där hade han vänt sig om och sett sin mamma och pappa omgivna av ett ljusskimmer. Han mindes vilka kläder de haft på sig. De hade tittat på honom och han på dem en lång stund. Han kände så otroligt mycket kärlek i mötet med sina föräldrar. Han förundrades över alla färger, och över kärleken, och det bara bubblade ur honom. Han var som en vulkan.
Anders hade ”levt om sitt liv i en ofattbar fart” – mints människor han inte träffat på 50 år, vad de hette och hur de tänkte.
Alla som Hans Zingmark djupintervjuade hade tidigare menat att det inte finns något före eller efter det här livet, och att livet är en slump. Efteråt var de övertygade om att det fortsätter efter döden.
Det var fyra teman som utkristalliserade sig i Zingmarks studie: 1) Att vara bortom tid och rum, 2) att befinna sig utanför kroppen och 3) att veta att upplevelsen inte är en dröm ledde till 4) en förändrad livsåskådning där döden ses som en passage in i något som fortsätter.
Hämtat ur SvD Långfredagen 2024:
https://www.svd.se/a/BW5dxE/studie-nara-doden-upplevelse-efter-hjartstopp-andrar-livssyn
Studien går att ta del av här:
https://www.pagepressjournals.org/index.php/qrmh/article/view/1024
Bloggaren skrev om denna studie för bara några månader sedan, men nu när den kom upp på Idag-sidan (och det på självaste Långfredagen) var det rätt givet att låta presentera den i ett nytt inlägg.
Inlägget från januari 2024. Medvetandet överlever den fysiska döden:
Bengt Rahms blogg 