Hämtat ur Domedagsmaskinen:
Hettan från en vätebomb skulle inte bara leda till att väteatomer smälte samman. Den skulle även kunna göra att Coulomb-barriären bryts mellan väteatomerna i vatten och kväveatomerna i luften. Omgående skulle då allt väte i haven och allt kväve i lufthavet antändas. Jorden skulle brinna upp inom mindre än en sekund. Kvar skulle det bara bli en ofruktbar, roterande ”klippa”.
Denna fruktan gjorde att Hitler 1942 släppte tyskarnas atombombsprojekt. Men Manhattanprojektet i USA fortsatte, trots risken för antändning av atmosfären. De flesta teoretikerna trodde att risken var mycket liten, men inte noll – och faktiskt inte helt försumbar.
När första atombomben (en vanlig fissionsbomb) skulle provsprängas sommaren 1945 erbjöd kärnfysikern Fermi vadslagning. Kommer bomben att antända hela atmosfären? Eller kommer bara New Mexico att förintas? Så illa blev det dessbättre inte. Men många av de forskare som var inblandade i projektet var ordentligt oroliga den kvällen när bomben skulle krevera.
Men ingen utanför Manhattanprojektet visste vad som i allra värsta fall kunde intrffa, dvs att hela mänskligheten utplånades, momentant. Inte ens USA:s president var informerad!!
Bengt Rahms blogg 