I kyrkan söker jag något annat än i politiken. Jag kallar mig inte religiös, men beger mig ändå till kyrkor när jag söker något annat än dagspolitiken, skriver Stina Oscarson i onsdagens SvD. Här berättar hon om en stark upplevelse på en katolsk påskvaka.
Men det är inte för att följa dagspolitiken hon söker sig till kyrkan. Det är för att hon söker något annat.
Och till Stinas egen förvåning har hon kommit närmast detta när hon besökt den katolska kyrkan. Där allt inte behöver förklaras, där livets obesvarade frågor tillåts stå obesvarade och ett under får vara ett under.
En av de starkaste upplevelserna därifrån var när hon nyligen besökte en katolsk påskvaka. Allt började – för dem som inte besökt en sådan – med att det var helt becksvart i kyrkan. Därefter tände någon ett levande ljus. Och denna eld spreds sedan vidare av alla besökare när deltagarna fick var sitt ljus.
Snart stod de där, sida vid sida, hundratals personer tätt packade med levande ljus omgivna av kyrkans och världens mörker. Och med dessa ljus i händerna fick de sedan höra de gamla texterna om havet som öppnar sig och folket som vandrar igenom. Om Abraham som ombeds offra sin son och stenen vid graven som är borta när Maria kommer.
Men tror du på dessa berättelser?, frågar en vän när Stina berättar om upplevelsen. Ja, svarar hon. På samma sätt som hon tror på Shakespeare, Beckett och Dario Fo. Dessa berättelser innehåller en sanning. Inte den vetenskapliga eller förnuftsbaserade. Men Stina tror det finns något mer. För hon tror inte att vetenskap och förnuft räcker för att förklara världen. Eller för att förstå vad det är att vara människa.
För hur fattigt blir inte livet om vi betraktar en soluppgång som en till siffror nedbrytbar fysikalisk formel? Om vi reducerar en människa till molekyler och kemiska processer.
Stina tror att de flesta av oss i vart fall någon gång förnummit att det bortom denna sanning finns något mer. Och hon tror vi behöver rum där just detta tillåts ta plats.
Och där tror Stina att rummen för att utöva tro, oavsett vilken religion vi talar om, med sina väl utmejslade, om än ibland obegripliga, regler och ritualer har en viktig roll att spela i dagens samhälle.
Men också att det är en roll med vilken man bör handskas varsamt. Så att man låter detta vara nog. Och inte låter sig förvandlas till ytterligare en aktör som utnyttjar sina besökare som redskap för att skapa ett vad man anser bättre samhälle.
Ty enbart genom att ta vara på de frågor som faktiskt förenar oss kan man vara en enande kraft i detta annars allt mer polariserade samhälle.
Bengt Rahms blogg 