Stalins kokbok

I boken ”The Soviet century” vill tyske Karl Schlögel utröna hur den sovjetiska vardagen luktade, smakade och lät. Där, i en värld av detaljstyrd nostalgi och märkliga imitationsförsök, finner han en del av förklaringen till varför unionen föll samman.

https://www.svd.se/a/jQdwbo/recension-the-soviet-centuryav-karl-schlogel

Hämtat ur Understreckaren:

Karl Schlögel gräver sig likt en arkeolog ner i den sovjetiska civilisationens kökkenmödding, och där i avlagringarna av en förlorad värld blottlägger han hur vardagen i det Sovjetunionen som inte längre finns luktade, lät och till och med smakade. Han skildrar hur det var att köa till allt, mat, bostäder, kläder och de små nyheterna om fängslade anhöriga, men här skildras också livet i de kommunala bostäderna, där endast ett tunt skynke eller en tunn vägg skilde granne från granne, där ljuden från den gemensamma toaletten vittnade om grannens intimaste tillstånd, eller om konsten att leta reda på någons telefonnummer i ett land utan telefonkatalog.

1936 reser folkkommissarie Anatolij Mikoyan till USA för att studera effektiviteten i den kapitalistiska livsmedelsindustrin. När han kommer hem igångsätts en omfattande masstillverkning av hamburgare, glass, korv, ketchup, tomatjuice med flera produkter. Det bästa från väst ska bli vardag för Sovjetmedborgaren.

1939 utgav Ministeriet för livsmedel Boken om god och sund mat. ”Boken” – som den kort och gott kom att kallas – utkom under hela Sovjettiden i en rad upplagor. Den är full av inbjudande färgbilder på förmodat välsmakande maträtter, och försedd med en rad näringsråd, regler för bordsskick (inte stoppa kniven i munnen, sitta rakt på stolen) och tips om servering och dukning.

Denna Stalins kokbok kan närmast liknas vid våra egna Hagdahls eller Prinsessornas kokbok.

Att med Karl Schlögel stifta bekantskap med Boken om god och sund mat är att påminnas om den tudelade verklighet under vilken människor i Sovjetunionen levde. Medan köande efter varor var den vanligaste vardagliga sysselsättningen blev det överflöd som präglar matbilderna i ”Boken” närmast surrealistiskt.