Tabula rasa betyder flera saker – som oskrivet blad, person med oviss utveckling och protokollet utraderat.
Kataklysm betyder den slutgiltiga stortvätten.
Boken är skriven av skogvaktarens pojke, dvs Carl-Göran Ekerwald.
I januari skrev Karin Thunberg en fascinerande artikel om den då nyblivne 100-åringen:
https://www.svd.se/a/LlKPRV/100-arige-carl-goran-ekerwalds-rad-for-en-lycklig-alderdom
”Han säger att åldern ger oss frihet. När man nått 100 år finns inget att varken hoppas på eller oroa sig för. Nuet räcker, varje timme är en gåva. Det är en befrielse att inte ha någon framtid.”
”Jag läser persiska varje morgon och de rader som fastnade i dag var: ”Se upp så att du inte tittar på det som är fult”. Det är klart vi måste veta vad som händer i världen, följa nyhetssändningarna. Men i går när jag satt framför tv:n och såg hur de dödade i Gaza kände jag plötsligt: Det här är inte bra. Det här ska jag inte titta på mer just nu. Att Israel för närvarande bär sig väldigt illa åt har ju ingenting med judendomen att göra. Judar förlåter sin nästa, det är Mose lag.”
”Varje morgon vaknar han klockan sju och läser en timme, före frukost. Persiska dikter varvade med Bibeln. Den han hunnit igenom flera gånger.
– För mig är Bibeln som ett stort hus, som jag går ut och in i. Samma gäller Koranen, som jag skrivit en hel bok om. Just nu håller jag på att sammanställa en lista över de bästa texterna i Koranen. Folk verkar inte veta att där finns hyllningar till både Jesus och judarna. Det är en okunnighet som smärtar mig.”
”Lars Norén talar om det som jag kan känna igen; att befinna sig på nollpunkten. Där det gäller att bara leva. Utan att vilja eller veta så mycket. Om en stund ska jag ha lite mat, sedan ska jag vila mig. Det räcker gott.”
”Jag har blivit förtjust i smågodis. De där små dragéerna i olika färger. Nu sitter jag där framför tv:n och tittar på kriget i Gaza och äter Non stop. Vilken tillvaro, va!
Han slutar dagen med att läsa Bibeln och persisk poesi. En vända till.
Allra sist dricker jag ett glas whisky, står här på trappan och skålar med min dotter tvärs över vägen. Fast det vet hon inte om. Sen går jag och lägger mig. Ibland går jag upp igen, om jag får order att anteckna något eller skriva ner något på maskin. Inspirationen kan kännas så, som en order.”
Bengt Rahms blogg 