Hämtat ur boken Tabula rasa
1971 for Carl-Göran Ekerwald med familj till Persien, i en Ford Transit!!
Alltsedan Ekerwald var sexton år hade han dagligen läst några verser i Eric Hermelins majestätiska översättning av persisk poesi. Och när det hade gått trettio år med denna läsning, fick han lust att på ort och ställe se den miljö varur poesin vuxit fram. Det skulle bli en pilgrimsfärd, en hadjj, fast inte till Mecka utan till helgongravar i Iran.
Sådana vallfarter hade han redan gjort – till godset utanför Enköping där Fridegård växte upp, och till Gripenbergs slott utanför Tranås där Eric Hermelin hade bott, och till Starbo vid Smedjebacken där Swedenborg tillbringat sina lyckligaste ungdomssomrar.
Inför Fridegård hade han några år tidigare rent av talat om att de skulle ta sig ända till Indien, en idé som tilltalade Fridegård av två skäl – dels ansåg han Indien ha den vackraste och mest tilltalande kartbilden av jordens alla regioner, dels trodde Fridegård att vi svenskar på grund av var vällevnad var dömda att återfödas i Indien för att få lära oss veta hut och inte leva i frosseri!!!
De for via Istanbul (där en tjuv mitt i natten på campingen stal en resväska), vidare till Aleppo i Syrien. På ett hotell i Deir el Zor var det ett knivdrama under natten – beduiner råkade i luven på varandra och blodet forsade nedför trappan. När de senare passerade gränsen till Irak öppnade gränspolisen eld – men det löste sig med en liten muta. När de närmade sig Bagdad drabbades de av svår saltbrist. Värmen under färden genom öknen var extrem. Den enda dryck de lyckades inhandla längs vägen var Seven up – med mkt socker men inget salt.
Men efter att i staden Shirin ha ätit extrasaltade vita bönor återvände familjen till livet!!
Längre än så har jag inte hunnit läsa.
Bengt Rahms blogg 