Stallet på Läckö slott var tyvärr stängt. Då for vi vidare till Läckö Strand, och där var det minsann öppet i det gemytliga caféet. Mackorna var riktigt goda, likaså vaniljbullarna. När vi hade gått vandringsleden dök plötsligt min BB-kompis Leif upp (se fotot där han poserar med Anne). Vi brukar ses i de mest oväntade sammanhang. Och vem var det som besökte min mor när hon bodde på Ranliden? Jo Leif såklart😊
Badade gjorde vi inte – av lätt förklarliga skäl.
Bengt Rahms blogg 